På fälten i östra Libanon arbetar många flyktingar från Libanon, många av dem är barn. De får motsvarande 25 kronor om dagen.

– Först jobbar jag fem timmar från klockan sex till elva. Mellan klockan elva och ett vilar vi. Sedan jobbar vi till klockan sex på kvällen, säger Kafa som är 14 år och inte har gått i skola på två år.

Vill gå i skolan

Inte heller Abdu går i skolan fastän han inget hellre vill.

– I skolan får man utbildning så att man kan bli läkare, ingenjör eller lärare. Jag gick i skola här men blev bortkörd. De vill ha 200 kronor i månaden men det har jag inte, berättar han.

Mer än hälften av de syriska flyktingarna är barn och de flesta är tvungna att arbeta.

– Ett stort problem är att många mödrar har fem eller sju barn. Modern skulle behöva arbeta men hon kan inte eftersom hon har små barn. Därför får barnen arbeta i stället – och det är ofta ett väldigt hårt arbete, säger Maria Assi från hjälporganisationen Beyond som kämpar för att ge barnen en chans att gå i skola.

Dubbla skift i skolorna

Skolorna i Libanon har dubbla skift på grund anstormningen av flyktingar från Syrien men de klarar ändå bara att ta hand om en bråkdel av barnen.

Officiellt finns cirka en miljon syriska flyktingar i Libanon men många menar att det kan röra sig om det dubbla  – detta i ett land med fyra miljoner invånare.

Flyktingarna konkurrerar om jobb och bristande resurser. Syrierna vet att de blivit en börda för sina grannar.

– När vi går ut skäller och svär folk på oss och kallar oss tiggare. De tycker att vi inte skulle ha kommit hit. Men vi är vanliga människor som har det svårt just nu. Det är övermakten som har tvingat oss att lämna vårt land, berättar flyktingen Shifa.

Libanon  – en oas

Libanon har länge varit en oas i Mellanöstern där kristna och muslimer levt sida vid sida. Landet är fredligt och relativt välmående men Syrienkriget och flyktingströmmen kan rubba balansen och skapa motsättningar mellan olika grupper.

I staden Jub Jenin i Bekaadalen har befolkningen tredubblats. Man har gjort allt för att ta emot flyktingarna. Man har gett dem mark, vatten och el – trots att både el och vatten är bristvaror i Libanon

Borgmästaren i staden kämpar en ojämn kamp. Han och hans medarbetare är överens om att de inte klarar fler flyktingar.

–  Vi tycker verkligen synd om dem men nu har vi också börjat tycka synd om oss själva.

Det handlar om sopberg som växer och vatten som sinar i floden samtidigt som det kommer nya flyktingar.  

Ta emot flera

Libanons regering ber om mer bistånd men anser också att länderna i Europa måste ta sitt ansvar och ta emot ett större antal flyktingar från Syrien.

Att bara ge bistånd är enligt Marwan Francis, talesperson på Libanons utrikesdepartement, som att betala för att hålla problemet på avstånd.

– Det är inte att hjälpa oss. Det behövs mera än så, till exempel att man tar emot en del av vår flyktingbefolkning, säger han.