I sitt arbete som sjukvårdare i rebellkontrollerade Östra Ghouta, en av regimen belägrad förort till Damaskus, är sjukvårdaren Anas Abu Malek väl bekant med krigets fasa, och vedermödor. Men den skrämmande verkligheten fick en ny dimension i höstas.
Då blev han dessutom pappa, och även om han gladde sig så förbyttes den känslan snabbt till rädsla för familjens öde i krigets Syrien.
Tillsammans med sin fru och sin son lever han ett liv till stor del under jord, på flykt undan flygbomberna från regimen och dess ryska allierade.
– Jag fruktar för mitt barns skull. Varje dag tänker jag på att mitt barn eller min fru kan dö, skriver han.
Vardagen beskriver han som mycket svår, och någon fred tycks inte inom räckhåll. Under tiden vittnar han och andra om svårigheterna att hitta mat, vatten eller värme.
Han får medhåll av Shams Khatib, en lärare som också bor i Östra Ghouta.
– Jag försöker skola mina barn hemma men det räcker inte, och de har varken mat, utbildning eller den vila barn behöver för att växa upp ordentligt, skriver hon inifrån det belägrade området.
Ghuta har under lång tid kontrollerats av rebeller framför allt från den hårdfört islamistiska rebellgruppen Islams armé (Jaish al-Islam), som i sin tur ingår i ett av de brokiga lapptäcken rebellallianser i Syrien.
Lättare i regimens områden
I regeringskontrollerade områden är situationen överlag bättre än i dem som rebellerna håller. Men även här har civila drabbats av granateld, från rebeller som hämnas attacker från regimen i en våldsam hämndspiral.
Trots att omvärlden fördömer regimen är stödet här stort för regeringen, och för kampen mot de rebeller som regimen kategoriskt kallar terrorister.
Damaskusadvokaten Nura lämnade tidigare i veckan sitt hem i regeringskontrollerade delen av staden. Många av dem som bor där har det blivit något bättre för under det senaste året, men en stor oro är att familjemedlemmar ska tvingas in i militären om man inte lyckas muta sig ur.
– Folk som har pengar betalar för att slippa få sina barn fråntagna dem, men vid det här laget är det många som är för fattiga, säger Nura.
Matpriser har bara fortsatt att skjuta i höjden under kriget och vattentillförseln drabbas ibland av avbrott. Men för folk som Nura, som har vänner i de rebellkontrollerade områden som flygbombas, är vetskapen om kriget utanför Damaskus relativa säkerhet alltid närvarande.
– Föreställ dig vetskapen om att folk dör hela tiden nära dig. Folk du känner, bara några kilometer bort, säger hon.
– Vi kan inte sova, för vi vet att de dör medan vi är hemma i våra sängar.
Kampen för återuppbyggnad
I andra områden som sargats svårt av kriget har trots allt en viss återuppbyggnad börjat.
Sotsvarta väggar och krossade möbler mötte Idriss Nassan när han för två år sedan klev in i sitt hem i nordsyriska staden Kobane för första gången på månader.
Flyende IS-anhängare hade slagit sönder det mesta och bränt det som var kvar, precis som många andra hem i den främst kurdiska staden som länge angreps av IS.
– Min fru brast i gråt, men jag försökte lugna henne. Jag sade att det var viktigare att besegra de där hemska terroristerna än att ha kvar egendom. Så hon torkade ögonen, och höll med, berättar Nassan inifrån Kobane.
I dag är vardagsrummet återställt, med ny väggfärg och en tjock matta. En sorts vardag har börjat återvända till Nassans hem, och hans hemstad Kobane. Men för många andra i Syrien är återuppbyggnad av det som förstörts ännu avlägset.
