Den 17 december 2010 tände den 26-årige tunisiske gatuförsäljaren Mohammed Bouazizi eld på sig själv. Det hände i staden Sidi Bouzid i centrala Tunisien i protest mot att polisen hade beslagtagit hans fruktkärra. Han överlevde, men avled den 5 januari.
Självbränningen uppmärksammades inte i officiella medier, men historien spred sig över landet och folk började demonstrera till stöd för Bouazazi, och emot den sittande diktatorn Ben Alis hårdföra regim.
Protesterna växte
De folkliga protesterna växte och i slutet av december kommenterade president Ben Ali för första gången händelserna i ett tv-tal. Han kallade demonstrationerna oacceptabla och beskrev de protesterande som ”extremister”.
Samma dag avskedades flera ministrar och några provinsguvernörer. Delar av landets fackföreningsrörelse började ge sitt stöd åt protesterna.
Tre diktatorer störtades
Efter flera veckors oroligheter och minst ett 60-tal döda kulminerade krisen den 14 januari. President Ben Ali avskedade hela regeringen och proklamerade undantagstillstånd.
En stor demonstration i centrala Tunis, som först var helt fredlig, attackerades av säkerhetsstyrkorna.
På kvällen den 14 januari lämnade Ben Ali landet med flyg. Premiärminister Mohammed Ghannouchi meddelade att han tagit över makten i enlighet med landets författning.
Och det är det här datumet, den 14 januari 2011, som ses som starten för den arabiska våren; när kraven på demokrati spreds till flera länder i Mellanöstern. Den 11 februari störtades Egyptens president Hosni Mubarak och den 20 oktober Muammar Kadaffi i Libyen.