– Det är paradoxalt, Ryssland är en aggressor men de uppfattar sig själva som defensiva.

Senaste tiden har det kommit flera signaler om att Ryssland vill rita om kartan, med rapporter om nya havsgränser i Östersjön, stulna bojar vid gränsen till Estland och tal om frusna frontlinjer i Ukraina.

Konferensen i schweiziska Luzern, den 15-16 juni, anordnas av den schweiziska regeringen efter en förfrågan från Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Målet är att diskutera en fredsplan för att stoppa kriget i Ukraina och hittills har 107 länder bekräftat att de kommer delta – däremot är Ryssland inte inbjudet.

I maj uppgav ryska anonyma källor till Reuters att president Vladimir Putin är öppen för att förhandla om vapenvila om man fryser de nuvarande frontlinjerna – något som Ukraina däremot inte är intresserat av. Enligt
Ukrainas utrikesminister Dmytro Kuleba var utspelet endast ett desperat försök från president Putin att påverka fredskonferensen genom att sända ”falska signaler om påstådd beredskap för en vapenvila trots att ryska trupper fortsätter att brutalt anfalla Ukraina”.

Ser sig som ett imperium

Ukraina är inte det enda grannland som råkat ut för rysk territoriell expansion. I Georgien blossade ett fullskaligt krig 2008 upp som slutade med att landet tappade kontroll över delar av sitt territorium.

Även området Transnistrien i östra Moldavien fungerar sedan Sovjetunionens fall som en självstyrande stat understödd av Ryssland.

Kriget i Ukraina visar att Ryssland ser sig som ett imperium, och att Putin inte vet var han ska dra gränsen, säger René Nyberg, Finlands tidigare ambassadör i Ryssland, i SVT:s Utrikesbyrån.

– I Putins världsbild är det inte acceptabelt att han inte kontrollerar dessa före detta Sovjetrepubliker. Den stora skillnaden mellan Putin och Stalin är att Stalin visste när han skulle sluta. Jag har en känsla att Putin inte kan sluta och det här är illa.