Vi träffas i hamnen samtidigt som dagens fångst av bläckfisk, räkor och sardiner bärs iland från de hemvändande båtarna. Den lilla staden Zarzis ligger nära Tunisiens gräns mot det krigsdrabbade Libyen och är beroende av sin fiskeindustri.
– Alla båtar du ser här i hamnen har räddat migranter. Vi gör vårt bästa. Men när vi hittar döda kroppar så kan vi inte ta hand om dem, säger Chamseddine Bourassine.
Sönderfallet i Libyen har fått allt fler flyktingar och migranter att lämna landet och göra den farliga resan över Medelhavet mot Europa. Zarzis ligger tio timmars båtfärd från Libyen och några dagars resa från Italiens kust.
Båtarna, som människosmugglarna sätter flyktingar och migranter i, är ofta sjöodugliga, och hittills i år uppskattas 1.800 människor ha mist livet när de försökt ta sig över Medelhavet.
Risk att oskyldiga drabbas
Just nu överväger EU militära aktioner mot de nätverk av människosmugglare som opererar från Libyen. Men fiskarna i Zarzis är skeptiska till att EU skulle gå in militärt.
– Risken för att oskyldiga drabbas är stor. Tänk om det är flyktingar ombord när de sänker båtarna? Hur kan de veta säkert? undrar Chamseddine Bourassine.
En av de flyktingar Chamseddine räddat livet på är 19-årige Rachid Merany från Somalia. Rachid berättar att båter han färdades i började ta in vatten bara åtta timmar efter att den lämnat Libyens kust. Han satt med vatten upp på smalbenen när han såg fiskebåten komma.
– När jag såg fiskarna tog jag av mig kläderna och vevade dem i luften så att de skulle se mig. Alla på båten var övertygade om att vi skulle dö, säger han.
Vill till Italien
Rachid Merany lämnade Mogadishu för två år sedan efter att hans far och mor dödats i inbördeskriget. På sin väg genom Djibouti, Etiopien, Sudan och Libyen har han suttit fängslad flera gånger. Ändå är han beredd att återvända till Libyen för att försöka göra den farliga resan på nytt. Han hoppas kunna ta sig till Italien och kunna arbeta.
– Jag vill kunna jobba, jag vill ha en framtid, säger han.
Fiskarna i Zarzis har bjudits in till FN:s generalförsamling i New York efter att de gemensamt räddat fler än 3.000 liv. Chamseddine Bourassine säger att han förstår Rashid Meranys beslut att välja den farliga resan.
– Den svåra situationen i deras länder och fattigdomen tvingar dem att åka. Svälten och osäkerheten gör att de vill bort därifrån och det förstår jag.
– Det här tar inte slut förrän oron och krigen tar slut, konstaterar Chamseddine Bourassine.