När USA och talibanerna i fjol slöt sitt avtal om en amerikansk sorti från landet reagerade kritiker i och utanför Afghanistan med avsmak. Hur kunde amerikanerna vara så lättlurade, frågade man sig. Förstår de inte att löften från slipade talibanförhandlare inte är värda pappret de skrivits på?
Andra framhöll att ett avtal nog var viktigt, men att det avtal man faktiskt fått till var ett för USA dåligt sådant. Eftergifterna var för stora jämfört med det man fick i utbyte: löften om att inte låta Afghanistan blir säker hamn för terrorister som vill USA och dess allierade illa.
Kritiken skiljde sig åt i sak, men kritikerna kunde åtminstone enas om att USA klantat till det. Antingen genom inkompetens eller genom att vara lite puckade, för att använda utrikespolitiskt fackspråk. Puckade i största allmänhet och om Afghanistan i synnerhet.
Spådde talibanseger
På ett liknande sätt frågar sig många nu hur USA och andra västländer kan ha tagits på sängen av talibanernas blixtsnabba avancemang. Så sent som i juli sade USA:s president Joe Biden att det var ”högst osannolikt” att talibanerna skulle ta över hela landet.
Fanns det verkligen ingen som kunde förutse att exakt detta skulle ske, så fort de utländska styrkorna drog sig tillbaka från landet?
Svaret på den frågan är jo, eller åtminstone nja. Att det skulle gå riktigt så fort som nu faktiskt har skett var det kanske få som förutspådde. Men att talibanerna hade goda chanser att snabbt ta över landet fanns det helt klart analytiker som sade. Talibanerna var själva segervissa och mer än glada att dela med sig av den segervissheten i internationella medier.
Medvetet val
Klipp från Bidens uttalande om det ”högst osannolika” talibanstyret sprids nu flitigt på nätet, gärna med en ironisk underton. Tänk så fel världens mäktigaste gubbe hade, va?
Problemet med detta är att Joe Biden inte är någon sorts oberoende utrikesanalytiker. Han är en politiker. En politiker som verkligen, verkligen vill dra USA ut ur Afghanistan och som därmed hade väldigt starka incitament att säga som han sade och helst till och med tro på det själv, om möjligt.
Det har funnits gott om personer runt honom som har varnat för exakt de konsekvenserna som vi nu ser, så det kan knappast sägas handla om ren okunskap.
Joe Biden har uppenbarligen bestämt sig för att det inte längre, ur amerikanskt perspektiv, är värt att hålla den afghanska regeringen under armarna. Inte ens om alternativet är ett talibanövertagande med dess brutala konsekvenser. Biden vill fokusera på Kinas växande makt, inte betala för evighetskrig där stora delar av städer försnillas av korrupta aktörer.
Inte klantighet
Detta faktum är naturligtvis en sorg för de många som drabbas, direkt eller indirekt, av talibanernas våld. Men man gör dem inte heller någon tjänst genom att intala sig att det är ren klantighet som styr USA:s agerande. Det är avvägda beslut, även om det ena inte alltid utesluter det andra.
Att Biden sade att afghanska militären säkert klarar talibanerna galant förändrar inte den saken.
Ovanstående innebär naturligtvis inte att politiker utan vidare kan eller bör påstå vad som helst som råkar passa deras politiska intressen, eller eventuella önsketänkande. Det finns också kunniga och insiktsfulla politiker. Men när det kommer till utrikespolitik så behandlas politikers uttalanden förvånande ofta som expertanalys snarare än – just det – politik.