De massiva demonstrationerna i Iran satte landets ambassadspersonal utomlands i en knepig sits. Skulle man vända den iranska monarkin ryggen och ställa sig på folkets sida, och i så fall när?

Iranska ambassader attackerades och ockuperades, så även den i Sverige som i slutet av sjuttiotalet låg på Strandvägen i Stockholm. 

Studenter ockuperar ambassaden

Vid den här tiden bodde det runt 3 000 iranska medborgare i Sverige. När den 12 februari 1979 kom, dag ett för den nya regimen – kom också ett tjugotal studenter till den iranska ambassaden i Stockholm.

Said Mahmoudi, som då var tredje ambassadsekreterare, skickades fram för att ta emot studenterna. I SVT:s arkiv finns bilder från det mötet. När han ser klippet i dag väcks den tidens blandade känslor åter till liv.

– Det påminner mig om hur enormt hårt läge det var att hantera hela situationen. Det var en tung stund, inte att bemöta studenterna – de var vänliga, de hade inget emot oss personligen – utan tungt att acceptera hela situationen.

Han minns hur han flera år efter monarkins fall fortfarande hade svårt att förstå vad som hade hänt.

– Jag hade svårt att acceptera det faktum att det politiska systemet innan revolutionen skulle ersättas med något så otroligt oväntat i mina ögon. Det tog tid innan jag accepterade revolutionen, säger han.

På jakt efter en tortyrkammare

Den iranska kungens hemliga underrättelsetjänst, Savak, spred inte bara skräck i Iran, utan studenterna i Stockholm var övertygade om att shahen även övervakade människor här. 

– De var ute efter dokument som visade att säkerhetspolisen hade rapporterat om den ena eller den andra. De hoppades också på att de skulle hitta en tortyrkammare på ambassaden. Det fanns såklart ingen sådan, säger Said Mahmoudi och ler. 

Direkt efter revolutionen blev Said Mahmoudi utsedd till ambassadens chargé d'affaires och blev iranska statens ansikte utåt. Ett jobb som inte var helt enkelt i vissa stunder och ibland också godtyckligt.

Det var i synnerhet en annons som i svenska tidningar som stack ut.

– Det var order från Teheran om att vi måste publicera det här i tidningarna och det stod tydligt att namnet på chargé d'affaire måste vara med, berättar Said Mahmoudi. 

Efter publiceringen fick han ett brev.

– Helt förståeligt så ansåg den här personen att om jag publicerar något sådant här innebär det att jag vänt mig politiskt och numera står för revolutionen, trots att jag tjänstgjort i fyra år under shahen. Men det var många svåra beslut under den här tiden, säger Said Mahmoudi.

”Ett totalt misslyckande”

Said Mahmoudi lämnade till slut sitt jobb självmant och gick från att jobba som diplomat till att leva som fattig student. Sedan början av 1980-talet är han kopplad till Stockholms universitet och har kommenterat utvecklingen i Iran med jämna mellanrum. 

– För mig personligen var revolutionen bra. Jag lyckades få ett normalt liv i ett demokratiskt land som Sverige och använda de möjligheter som ett fritt och öppet samhälle kan ge. Det var inte fallet i Iran under shahens tid och definitivt inte i dag heller. 

Said Mahmoudi skräder inte orden när han beskriver arvet efter revolutionen. 

– Internt är det ett totalt misslyckande, både politiskt, ekonomiskt, socialt. Människor lider mycket mer än vad de gjorde före revolutionen och det är ett politiskt system som präglas av total inkompetens, korruption och nepotism, säger Said Mahmoudi.