I kölvattnet av att allt yngre barn hamnar i gängkriminella miljöer och används för att begå grova brott så har regeringen och SD flaggat för en sänkning av straffåldern och på tisdag presenteras en ny utredning.
Danmark, som ofta betraktats som ett föregångsland när det gäller brottsbekämpning, sänkte straffåldern till 14 år 2010. För att bara två år senare, i samband med ett maktskifte i landet, justera tillbaka gränsen till 15 år.
Den dåvarande socialdemokratiskt styrda regeringen menade att lagändringen inte haft någon avsedd effekt och att man inte ska behandla barn som kriminella.
Brottsligheten ökade
Britt Østergaard Larsen, kriminolog på VIVE, Danmarks nationella forsknings- och analyscenter för välfärd, har tillsammans med kollegor på Århus universitet utvärderat konsekvenserna av den danska sänkningen av straffålder.
Hon menar att de inte kunde notera några avskräckande effekter av sänkningen, vare sig på individuell eller generell nivå bland landets 14-åringar.
– Deras hjärnor är inte färdigutvecklade. De har inget långsiktigt tänkande. När en situation uppstår är de mer påverkade av vänner än vetskapen om att de är straffmyndiga, säger Britt Østergaard Larsen.
Hon konstaterar också att sänkningen av straffmyndighetsåldern som brottsbekämpande medel till och med var kontraproduktiv då det visade sig att ungdomsbrottsligheten inte minskat utan ökat under perioden med sänkt straffålder.
I Agenda den 26:e januari (SVT 2 21:15) debatterar justitieminister Gunnar Strömmer (M) och Centerpartiets rättspolitiska talesperson Ulrika Liljeberg (C) ämnet.
Samma straffålder sedan 1800-talet
I dag blir man straffmyndig när man fyller 15 år i Sverige och så har det sett ut sedan 1864 års strafflag där unga särbehandlades med hänvisning till att de inte ansågs fullt utvecklade och tillräkneliga, och därför inte heller skulle straffas.
Straffåldern skiljer sig dock åt i olika länder. I Frankrike och Tyskland är du straffmyndig redan vid 13 respektive 14 år och i flera amerikanska delstater finns ingen nedre åldersgräns för att kunna straffas för brott. Medan våra nordiska grannländerna har samma straffålder som Sverige.