– Beräkningarna av ozonskiktets återhämtning bygger på modeller. Men sambanden är komplicerade och ingen modell är ofelbar, säger Johan Mellqvist, professor i optisk fjärranalys på Chalmers tekniska högskola, där man länge forskat och mätt på mellanatmosfären och dess trender.
Sedan 1994 övervakar han också de särskilda mätningar som görs vid Harestua norr om Oslo och på ett 15-tal platser på jorden. Här mäter man inte bara ozonskiktet, utan också olika kemiska ämnen som bryter ner ozonet, framför allt klor.
Flera orosmoln
Orosmoln är de stora utsläpp av lustgas inom till exempel jordbruket som skadar ozonskiktet, och andra händelser som gör prognoserna osäkra; som kraftiga vulkanutbrott och omfattande skogsbränder, som också kan skada ozonskiktet.
Det har också skett försämringar i delar av skiktet de senaste åren. Det ozonhål över Antarktis som forskarna larmade om på 80-talet, har till exempel varit större under flera av de senaste åren än någonsin.
Långsam återhämtning
Enligt modellen som används av FN:s forskarpanel kommer återhämtningen av ozonskiktet ske först runt 2066 och värdena kommer inte bli tydligt bättre förrän om en rad år. Men fram tills det syns att det vänder och modellen stämmer, anser Johan Mellqvist att det är för tidigt att ropa hej.
– Våra mätningar visar helt enkelt ingen återhämtning av ozonskiktet och det är inte tid att luta sig tillbaka, säger han.
”Behov av goda nyheter”
Avtalet från Montreal 1987 när världens länder enades om att reglera ozonförstörande kemikalier, lyfts i dag fram som en stor framgång – både för ozonet och för internationellt samarbete i stort.
Det används också som en påminnelse i de pågående klimatförhandlingarna. Inte minst i samband med krav på att fasa ut användningen av fossila bränslen – att vi faktiskt lyckats fasa ut farliga ämnen tidigare.
– Jag tror att det finns ett behov av positiva nyheter i det här sammanhanget, men FN-panelen tenderar att ta ut segern i förskott och det kan få allvarliga effekter. Redan nu avvecklas viktiga satellitmätningar kring ozonet, trots att vi inte är framme än. Vi måste fortsätta bevaka det här noga i många decennier ännu, säger Johan Mellqvist.