Bara några minuter innan demonstranternas ultimatum gick ut tog Hongkongs regeringschef Leung Chung-yin till orda.
Hans besked om att ledningen i Hongkong vill samtala med proteströrelsen måste ses som en seger för demonstranterna. Men kampen om makten fortsätter.
Tillät protesterna
Han tillät även demonstranterna att fortsätta – under förutsättning att de inte överträdde polisens avspärrningar. Det kan ses som ett medgivande – tidigare har man ju ansett själva protesterna olagliga.
Oppositionen har ju sagt att man ämnar ockupera eller spärra av regeringsbyggnader om Leung inte avgår.
Det vägrar han att göra och signaler från Peking tyder på att han just nu har den kinesiska centralregeringens stöd.
Unikt
Det blev alltså ingen framgång för oppositionen på den punkten. Men samtidigt har alltså Hongkong-ledningen – med Pekings välsignelse – gått med på samtal. Det måste betraktas som något unikt.
Från att i helgen ha tillgripit tårgas, vattenkanoner och pepparspray är alltså ledningen nu villig att tala med dem som man anser begå klara olagligheter.
Hur detta ska sluta vet vi inte ännu. Fortfarande står parterna mycket långt ifrån varandra. Och det kan vara taktik från ledningens sida för att trötta ut och splittra oppositionen.
Kompromiss
Under torsdagen kom mediarapporter som tyder på att demonstranterna är splittrade. Det tycks bland de protesterande finnas de som menar att man måste nå en kompromiss.
Och efter Leungs besked verkar det enligt medierapporter som om många demonstranter har dragit sig tillbaka från de regeringsbyggnader som man ämnat storma eller spärra av.
Peking har klargjort – och Hongkongledningen lyder – att man inte kan ändra sig när det gäller den stora stridsfrågan.
Kinas löfte
Striden gäller valen 2017. Då ska Hongkong i allmänna val rösta vem som blir ny regeringschef. Det är alltså allmänna val men problemet är att väljarna bara får rösta på de kandidater som en Pekingtrogen kommitté har valt.
Detta vägrar demonstranterna att godta. De menar att Kina i sin överenskommelse med Storbritannien 1997 godtog demokratiska val i Hongkong inom ramen för en uppgörelse enligt formeln ”En stat – två system”.
Det ena systemet är alltså det kommunistiska. Det andra är ett demokratiskt system. Det är egentligen en omöjlig formel, men oppositionen menar att Kina ska hålla sitt löfte.
Det var den 1 juli 1997 som britterna överlämnade sin kronkoloni Hongkong till Kina efter långdragna förhandlingar.
Bollen hos demonstranterna
Nu ligger alltså bollen hos demonstranterna. De har hittills i sina uttalanden bundit sig vid sina krav – fria val och Leungs avgång.
Det är till exempel också vad EU vädjar om – att frågan ska lösas inom ramen för formeln ”Ett land – två system”.
Ledningen i Hongkong har varnat att man tänker slå till hårt om demonstranterna gör allvar av sina planer på ockupation eller avspärrning. Frågan är nu om de mera måttfulla krafterna inom oppositionen vinner överhanden.
Inga överdrifter
Protestledarna har ju hittills varit noggranna med att inte gå till överdrifter. Nu står de inför ett svårt val. Och de måste bestämma sig fort.
Faran för oppositionen är att den kan komma på kant med den stora del av befolkningen i Hongkong som inte deltar i protesterna.
Om det råder trafikkaos, bankerna är stängda och näringslivet drabbas, inklusive turismen, kan det betyda att oppositionen hamnar i bakvatten och isolerar sig från resten av befolkningen, som bara ser protestens negativa sidor.