– Det går inte att sälja skinnen numera, så jag lämnar det till fåglarna att ta hand om, så blir de glada, säger Peter Morgan Zeeb.
Peter Morgan Zeeb bor i Ilulissat på den Grönländska västkusten ungefär 30 mil norr om polcirkeln. Hans pappa var jägare, liksom hans farfar och farfars far innan det. Peter bor i en modern lägenhet och jobbar på ett barnhem inne i stan.
– Livet som heltidsjägare har förändrats väldigt mycket, säger Peter Morgan Zeeb.
– Numera måste man ofta kombinera det med fiske. Därför måste jag ha ha ett jobb på land och ha jakten som en bisyssla.
EU förbjöd handel med sälskinn
Det går nämligen inte att försörja sig på säljakt längre. Ändå finns det mer säl än på väldigt länge, hävdar inuiterna själva.
År 2009, efter en intensiv lobbykampanj från flera djurskyddsorganisationer tillsammans med Greenpeace, beslutade EU att förbjuda all handel med sälskinn.
Inuiterna, ursprungsbefolkningen i Arktis, fick visserligen ett undantag, men det betydde i verkligheten nästan ingenting eftersom marknaden blev så liten och därför olönsam. Exporten av sälskinn från Grönland sjönk med 90 procent och effekten blev katastrofal för livet i de små kustsamhällena.
”Finns gott om säl”
Nyligen bildade inuiter på Grönland och i Kanada en gemensam lobbyorganisation, Inuit Sila, för att förmå EU att ändra sitt beslut. Organisationen hävdar att sälstammen i Arktis är tillräckligt stor för att klara jakt i en relativt småskalig form.
Enligt Inuit Sila finns det i dag tolv miljoner sälar i Arktis och stammen har inte varit så stor på tvåhundra år. Inuiterna påpekar också att de inte har många andra alternativ till försörjning.
Det arktiska klimatet är kallt och kargt med en extremt kort sommar. Det är inte mycket man kan odla där, så fisket och jakten har alltid varit själva grunden för den grönländska ekonomin.
Jakten pågår ändå
Och grönländare fortsätter att jaga. Det går att köpa gevär på bensinmacken och i nästan alla hus står det ett gevär i hallen.
Vi följde med Peter ut i båt för att jaga en dag. Efter fyra timmar ute på ishavet skjuter han till slut en säl och styckar den direkt uppe på ett isflak. Köttet lägger han i en påse för att ta med sig hem, men skinnet lämnar han kvar på isflaket.
Han tar en tugga av den råa levern.
– Gott, säger han.
– Men jag kan ha en viss förståelse för dom som tycker synd om djuren. Fast klubbningen av sälar – som var det som startade protesterna mot säljakten – har ju ingenting med Grönland att göra, den grönländska säljakten går helt annorlunda till, menar Peter.
Främst naturupplevelsen
Och sen säger han att den största upplevelsen ändå inte är jakten i sig, utan den att vara ute i naturen.
– Man ska inte bara tänka på själva fångsten, utan också på den vila det ger att vara här ute. Det är upplyftande som människa att få vara ute i naturen, säger han och tar en tugga av den råa levern.