Kärnenergiavtalet (JCPOA), även kallat Iranavtalet, undertecknades i juli 2015. De länder som ingår i avtalet är Iran och Storbritannien, USA, Tyskland, Frankrike, Kina och Ryssland. USA lämnade avtalet i maj 2018.

Avtalet begränsar på olika sätt möjligheten att framställa typer av uran som skulle gå att använda i ett kärnvapen.

De kvarvarande staterna har försökt hålla avtalet vid liv, sedan USA lämnade. Iran har krävt framför allt de europeiska länderna på åtgärder för att hjälpa Irans ekonomi.

Men Iran anser att de europeiska länderna har misslyckats med att infria sin del av avtalet. Och konsekvenserna är omedelbara. Enligt ett tidigare besked från Irans atomenergimyndighet kommer landet nu börja anrikningen för att överskrida denna första gräns för anrikat uran.

– Gränserna i avtalet är satta för att öka tiden det skulle ta att producera sådant material, säger Joakim Dahlberg som är inspektör inom icke-nukleär spridning på svenska Strålsäkerhetsmyndigheten.

Har försökt hålla avtalet vid liv

En viktig gräns i avtalet är mängden låganrikat uran. Iran får bara inneha 300 kg uranhexafluorid, vilket motsvarar 200 kilo uran med anrikningen 3,67 procent.

– Det internationella samfundet ägnade avsevärd tid och kraft åt att få JCPOA-avtalet till stånd, det om inget annat kan indikera hur viktigt det är. Som jag förstår situationen är den samlade bedömningen att avtalet faktiskt gör vad det är avsett för, nämligen att hindra Iran från att producera kärnvapen eller i vart fall avsevärt öka upptäcktsrisken vid det fall Iran bryter mot avtalet.

En annan gräns som kan komma att överskridas är graden av anrikning. Enligt tidigare ultimatum ska denna anrikning börja den 7 juli.