Den sista oktober 2018 anmäldes Anne-Elisabeth Hagen kidnappad. Först 18 månader senare greps hennes man, miljardären Tom Hagen, misstänkt för mord eller medhjälp till mord på sin fru.
– Det är överraskande att det ska ta ett och ett halvt år att komma till denna slutsats. I den här typen av fall bör att det är maken som har gjort det, vara en av de första hypoteserna man arbetar med, säger Leif GW Persson till norska vg.
”Bluffa till sig expertis”
Uttalandet fick Dr. Ivar Fahsing, mångårig mordutredare och forskare vid polishögskolan i Norge, att reagera.
”Ytterligare en gång försöker fenomenet GW att bluffa till sig expertis om saker han inte förstår sig på,” skriver han på sin facebooksida.
Fahsing har varit inblandad i Hagen-fallet som rådgivare och har skrivit ett tiotal läroböcker om polisutredningar.
Enligt honom är den första man misstänker i den här typen av fall alltid maken.
– Att det här har tagit tid är resultatet av en särskilt utmanande och grundlig utredning där man aktivt har försök ta reda på om det kan vara något annat sätt än det typiska. Det indikerar att man tagit det på största allvar och inte låtit sig styras av den misstanken som råder ute bland folket och förståsigpåare.
Använt sig av uteslutningsmetod
– I motsättning till vad Leif GW Persson säger är detta en konsekvens av en grundlig metodik, men det verkar som att han fullständigt hoppar över det självaste faktum att man måste ha tydliga bevis innan man griper någon i ett så här allvarligt fall.
Han menar att polisen har jobbat för att utesluta alla andra förklaringar innan gripandet.
– Hur hade det sett ut, vilken signal skulle det sända ut i en samtid, om en man anmäler sin fru kidnappad, en av de rikaste männen i Norge, och så griper polisen honom omedelbart? Då hade ingen velat ringa polisen efter det, säger han.
Unikt fall i Norge
Under onsdagen häktades Tom Hagen misstänkt för mord eller medhjälp till mord på sin fru – ett beslut han nu överklagar.
Utredningen har hittills krävt stora polisresurser och är ett unikt fall i norsk brottshistoria. Inte minst för att det först utreddes som en kidnappning.
För att illustrera varför det tagit så lång tid fram till gripandet av Tom Hagen nämner Ivar Fahsing fotavtrycken som hittades i parets hus i samband med den påstådda kidnappningen.
– Man har det här fotavtrycket, och måste utesluta att det inte kan vara någon annans fotavtryck än Tom Hagens. Först måste vi spåra upp alla de 1 500 personer som kan ha köpt den här skon, och så måste alla de kontrolleras för motiv och alibi. Detsamma gäller alla andra spår. Då förstår man väl att det här är omfattande.