Strejken är bara det senaste symptomet på den växande frustration som verkar spridas bland Libanons invånare. Med en valuta som rasat i värde (85 procent sedan oktober 2019) och ett sjukvårdssystem som tycks ha havererat (inställda operationer, brist på narkosmedel) råder det inte brist på problemämnen i libanesers vardag.

Krisen är så djup att den av Världsbanken beskrivs som en av de värsta som drabbat något land sedan mitten av 1800-talet.

Köer vid bensinstationer

– Det finns ingen medicin, ingen mjölkersättning. De gömmer det tills subventionerna dras tillbaka. Bensinstationerna är stängda. Det finns ingenting, säger Rabie Alkajk, som deltog i en demonstration i Beirut under fredagen, till AP:s utsände.

Regeringen försökte förra veckan åtgärda bränslebristen genom att bevilja ett lån motsvarande över 1,5 miljarder kronor till det statliga energibolaget för att kunna importera bland annat bensin och olja. Trots det verkar flera pumpstationer vara torrlagda då besökare mötts av stängda stationer – eller tvingats vänta i långa bilköer.

– Varje dag den här veckan har bensinstationerna stängt i vårt kvarter här i Beirut eftersom det inte finns bensin. Samma sak gäller apoteken, det sitter skyltar i fönstren där det står att det inte finns några mediciner, säger SVT:s korrespondent Stina Blomgren.

Tillfällig regering

Libanons ekonomi var redan körd i botten när en massiv explosion ödelade delar av huvudstaden Beiruts hamn och stadskärna i augusti förra året. Över 200 människor dog och 200 000 blev hemlösa till följd av explosionen, som fick befolkningens tålamod med den politiska ledningen att tryta.

Regeringen tvingades avgå och i december anklagade en domare den före detta premiärministern Hassan Diab och tre ministrar för att inte ha gjort tillräckligt för att förhindra katastrofen. Men strandade förhandlingar mellan Diabs efterträdare och president Michel Aoun har gjort det omöjligt att bilda en mera långvarig regering.