När den konservativa brittiska regeringen på torsdagen föreslog en omröstning om det framförhandlade utträdesavtalet – utan att rösta om den tillhörande politiska deklaration som ska definiera EU:s och britternas framtida relation – lyckades man visserligen övertyga parlamentets talman att tillåta en tredje omröstning på fredagen.
Vad som är mer tveksamt är huruvida man samlat stöd nog för att få ens detta ”halva” avtal godkänt. Regeringen medger att även den politiska deklarationen måste godkännas av parlamentet. Med den hoppas man att man nu hittat ett sätt att säkra uppskjutningen av brexit till 22 maj – från det ursprungliga utträdesdatumet den 29 mars.
– Fredagens förslag ger parlamentet möjligheten att säkra den förlängningen. Jag uppmanar ledamöter att stötta det, sa Konservativa partiets majoritetsledare Andrea Leadsom.
May offrade sig själv
Att en politiker hotar eller lovar att avgå om deras storprojekt misslyckas är politisk vardagsmat. Att en politiker erbjuder sin avgång som morot för att kritikerna ska rösta för sagda projekt är mer ovanligt.
Just det utspelet var dock vad May i onsdags levererade – till synes efter att ha dragit slutsatsen att det enda mer förenande än motståndet mot hennes avtalsförslag är motståndet mot henne själv.
– Jag är beredd att lämna denna posten tidigare än jag avsett för att göra det rätta för vårt land och för vårt parti, sade hon då.
Huruvida hon lyckades visar sig först vid omröstningen men kanske räckte inte ens detta sista offer för att säkra det nödvändiga stödet.
Motstånd i alla läger
Oppositionspartiet Labour har uteslutit att rösta för ett ”blint brexit”.
– Vi skulle lämna EU, men helt utan någon aning om vart vi är på väg. Det kan inte accepteras, säger Keir Starmer, Labours ”skuggminister” för brexit.
Mays nordirländska stödparti DUP har också avvisat avtalet, även om det finns vissa rykten om att de kanske kan vinnas över genom någon form av särskild eftergift.
Vidare har cirka 30 hårdföra euroskeptiker i Mays egna konservativa parti sagt nej till May. Dessa hårdföra ”brexitörer” har inte låtit sig övertygas av att ledande förespråkare av ett hårt brexit har ställt sig bakom Mays avtal – inte minst då ärkebrexitören Jacob Reese Mogg och förre utrikesministern Boris Johnson.
Att de valde att byta sida först när hon öppnade för att avgå kan förstås ha flera förklaringar. Men redan nu slipas knivarna inför en partiledarstrid, och många väntar sig att en ersättare kommer att komma just ur de hårda brexitörernas läger.
Slutet för May?
Parlamentet höll sent i onsdags egna ”vägledande” omröstningar för att bland en rad brexit-förslag försöka bena ut en väg fram, utan att något av dem fick majoritet. På måndag hålls en andra runda, men till och med konservative Oliver Letwin som tog initiativ till omröstningarna medger att ett hårt brexit utan avtal nu är mest sannolikt.
Oavsett fredagens utgång tycks slutet på Mays tid vid makten vara nära, enligt brittiska medier. Vissa anar att hon kan försöka klamra sig fast eller utlysa nyval, men få tror annat än att slutet på hennes brexit-berättelse skrivs i denna stund.
– Ingen kan säga det offentligt eftersom hon fortfarande har viss sympati, säger en regeringskälla till The Guardian.
– Men det finns ingen mening med att vänta när makten är på upphällning.