På måndagskvällen gick det så långt att tyska åklagare i Mainz bekräftade att Turkiet anmält satiren . Därmed kommer frågan att bli ett fall för regeringen.

Det finns en paragraf i den tyska strafflagen om förolämpning av främmande makts representant.

Fem års fängelse

Men lagrummen förutsätter att den drabbade anmäler plus att den tyska regeringen ger klartecken för åtalet.

Åtalet kan ge fängelse upp till fem år. Den tyska lagen innehåller alltså paragrafer som innebär att om en representant för en utländsk stat, som Tyskland har diplomatiska relationer till, känner sig kränkt kan hon eller han begära ett ingripande.

Det är en pinsam fråga. Den ställer yttrandefriheten på sin spets. Och det hör till saken att Erdogan just nu driver cirka 2.000 rättsfall i hemlandet mot akademiker, journalister och artister som han anser ha förolämpat honom. Siffran gäller från hans makttillträde som president sensommaren 2014.

Tidigare kritik

Vad det handlar om rent konkret?

Jo, satirikern Jan Böhmermann läste den 31 mars i ett satirprogram i tv, i public service-sändaren ZDF, upp en niddikt (Schmähgedicht) som han själv ansåg vara olaglig. Det verkade som han ville pröva gränserna för vad satir är: Han sa att han ville visa vad som var skillnaden mellan satir och smädelse.

Men det hade en förhistoria. Någon vecka tidigare hade en annan public service-sändare, Norddeutscher Rundfunk (NDR) i Hamburg, publicerat en video där man hårt kritiserade Erdogan för hans politik. Det handlade om förtryck av demokratin och om förföljelse och våld mot kurder och oppositionella.

Böhmermann nämnde i sin ZDF-sändning också Erdogans allt mer auktoritära stil och hans krig i de kurdiska områdena, men den blev mycket personlig:

Satiren raderades

Den handlade om storleken på hans penis, på att ha förföljde folk medan han tittade på barnporr, att han hade oralsex med hundra får, hur han stank av Kebab, att alla visste att han var homosexuell. Han kallades ett ”dumt svin”; svinet är ju ett orent djur i islam.

Böhmermann-satiren har nu stötts och blötts nästan två veckor. Böhmermann själv uppmanade Erdogan att engagera en advokat för att stämma satirikern för uttalandet. ZDF tog bort satiren från sin hemsida och sade att satiren inte uppfyllde sändarens kvalitetskrav.

Den finns dock att läsa på nätet. (På tyska, utan översättning.)

Redan på söndagen stod det klart att Erdogan skulle agera. Regeringens talesperson meddelade att ett beslut skulle komma inom några dagar.

Flyktingplan kan saboteras

Merkel har det särskilt svårt. Hon har satsat hela sin fortsatta karriär på att Turkiet och Erdogan hjälper till att hålla tillbaka flyktingströmmarna via Turkiet och Grekland till Västeuropa.

Men den lättstötte och allt mer auktoritäre turkiske presidenten är nu uppretad på grund av de två satirattackerna. Rädslan i regeringskretsar är stor att hela den stora flyktingplanen kan saboteras.

I ett telefonsamtal för tio dagar sedan med Turkiets premiärminister ska hon till och med ha erkänt att Böhmermanns utfall mot Erdogan var ”medvetet sårande”.

Redan i fallet med den första satiren måste Tyskland förklara att man hade yttrandefrihet i Tyskland och att man inte kunde påverka enskilda tv-bolag.

En fråga om smak

Men nu måste man ändå göra något liknande. Och risken finns för Merkel att hon beskylls för att krypa för Erdogan och sätta den tyska yttrandefriheten – och demokratin! – under tryck.

Sedan har det diskuterats om Böhermanns satir var så lyckad. En del – som i och för sig stödjer Böhmermann – menar att det hela är en fråga om smak. Mycket av angreppet på Erdogan går ju in på starkt personliga detaljer. Det handlar inte om den politik han driver.

I paragraf 104A i strafflagen står att regeringen ska ge åklagaren fullmakt att inleda åtalet.

Dessutom har presidenten personligen lämnat in en anmälan om förolämpning. Det är ett annat fall – här är det en åklagare som avgör om man ska gå vidare, inte regeringen. Det sker enligt strafflagens paragraf 185. En dom enligt denna paragraf kan ge upp till tre års fängelse.

Men grundlagens femte artikel talar om yttrandefrihet och ger rätt också att överdriva. Men också här gäller gränser. Det kom Merkel överens med den turkiske premiärministern i ett samtal redan för drygt en vecka sedan.

Smädelser

Satir eller förolämpning? Grundlagen talar också om otillåtna fall, nämligen om det handlar om en rent personlig förolämpning:

Om en människas värdighet kränks, om hon eller han förolämpas eller överöses av smädelser gäller inte grundlagens frihet, enligt tyska medier som rett ut frågan.

Det finns också en paragraf i strafflagen som medger åtal om den tyske presidenten förtalas.

Politiskt sett har ledande socialdemokrarer – som sitter i koalition med Merkels kristdemokrater – ifrågasatt om detta är en fråga som kan lösas i domstol.

1977 anmälde den chilenska militärjuntan en banderoll som visats i Tyskland – med påskriftet ”mördarband”. Det målet avskrevs till sist.

1964 publicerade den tyska tidningen Kölner Stadt-Anzeiger ett satiriskt fotokollage som rörde Irans dåvarande diktator, shahen av Iran. Tidningen dömdes till böter.

Nu spekuleras det ockå om det överhuvudtaget kan bli ett åtal, och om Böhermann i så fall verkligen skulle hamna i fängelse.

Nu ligger bollen hos Angela Merkel.