Wadud Shabaz är en av de drygt 1 100 personer som Sverige har evakuerat från Afghanistan. Han är afghan och har tidigare jobbat för USA med uppbyggnad av militär kommunikation hos afghanska militären och polisen.
Han beskriver resan till Arlanda som mycket känslosam.
– Jag blev som en bebis, jag kunde inte stoppa mina tårar.
De han har kontakt med som fortfarande är kvar är konstant rädda och oroar sig inför framtiden.
– Ingen vet vad som kommer att hända nu.
Tomma löften – sinande hopp
Wadud berättar om familj och vänner som har problem att skaffa mat och inte kan ta ut pengar från bankomaterna. Han menar att talibanerna låtsas vara bra personer och att deras löften är tomma.
– Hur kan vi lita på det talibanerna säger? Man kan inte leka med sitt liv.
Han ser mörkt på framtiden för de som blev kvar i Afghanistan.
– Det finns inget hopp kvar. Det enda hoppet är Panjshir. De (talibanerna) kommer aldrig att ta över Panjshir.
Panjshirdalen, som är känd för att vara svårintaglig, tros vara den enda delen av Afghanistan som talibanerna inte kontrollerar. Det strategiskt gynnsamma geografiska läget är en viktig anledning till det, menar Helené Lackenbauer, Afghanistanexpert vid Totalförsvarets forskningsinstitut.
Motståndsrörelse samlas i bergen
Dalen är omgiven av höga berg och huvudingången består av ett pass som är lätt att försvara. Varken Sovjetunionen eller 1990-talets talibaner lyckades erövra den. Nu har flera olika grupperingar som bildar en motståndsrörelse mot talibanerna samlats där. Rörelsen leds delvis av den legendariske krigsherren Ahmad Shah Massouds son Ahmad Massoud.
– Många olika stammar respekterar honom då de respekterade hans far, säger Wadud.
Saknar internationellt stöd
Den andra frontfiguren Amrullah Saleh, vicepresident i den nu avsatta regeringen, ser sig själv som landets rättmätige ledare, enligt Helené Lackenbauer. Men hon menar att det finns mycket som talar emot motståndsrörelsen.
Rörelsen är geografisk avskuren vilket innebär att den inte kan få in förnödenheter eller utrustning, påpekar Lackenbauer. Den saknar dessutom internationellt stöd och vissa medlemmar har ingen militär utbildning. Afghanistanexperten beskriver gruppen som en blandning av vanligt folk, gamla soldater, intellektuella och politiker.
– I nuläget har de en väldigt liten chans, säger Helené Lackenbauer.