Cameron är inte riktigt uppskattad av en högerfalang som är ytterst EU-fientlig. Han måste troligen arbeta hårt för att hålla ihop partiet.
Nu måste han dessutom genomföra sitt sparprogram. Det var många frågetecken om det under valet. Nu måste han konkretisera. Och det kan betyda kraftiga nedskärningar i välfärdssystemet.
Labour försökte göra detta till en huvudfråga mot Cameron. Men Labours taktik att skrämmas med de väntade nedskärningarna räddade inte partiet som nu befinner sig i en kris.
Vägrade tro
Ända från början fick opinionsinstituten världens massmedier att skriva om detta val som det osäkraste i modern tid. Så blev det inte. Det var inte bara Labour-partiet som först vägrade tro på den vallokalsundersökning som BBC, ITV och Skynews presenterade när vallokalerna stängde på torsdagskvällen.
Men vallokalsundersökningens mandatställning för Cameron överträffades till och med av verkligheten, samtidigt som valdeltagandet bara var 66,1 procent. Men nu måste Cameron inte bara genomdriva sitt sparpaket. Han måste dessutom genomföra en folkomröstning om Storbritanniens medlemskap i EU.
Cameron säger att han är för ett medlemskap – men med ändrade regler. Han vill före folkomröstningen förhandla med EU om att förändra villkoren för Storbritannien.
Inskränka rörlighet
Bland annat vill han inskränka människors fria rörlighet över EU-ländernas gränser. Det handlar om att minska inströmningen till Storbritannien av EU-medborgare från östra Europa.
Men EU har visat sig ganska kallsinnigt till Camerons försök att förhandla. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har direkt – utan några förhandlingar – sagt nej till Camerons krav att inskränka rörligheten.
Så Cameron har en hård tid framför sig. Hans högerflygel måste lugnas – men frågan är om han i EU-förhandlingarna verkligen kan nå någon framgång som tillfredsställer högern. Det kan istället bli ett stort misslyckande för Cameron.
Labour segertippat
Från början var Labour närmast segertippat. Partiledaren Ed Miliband lyckades bättre än väntat i sina tv-framträdanden. Han drev frågor om social rättvisa och målade de konservativas politik i dystra färger.
Men det lyckades inte. En orsak var troligen Milibands otydlighet. Han klämdes från två håll när det gällde budgetsanering. Å ena sidan lovade han att han skulle ta ansvar för ekonomin och spara, å andra sidan lovade han mera luddigt att det skulle ske på ett rättvist sätt. Allt blev otydligt.
En andra orsak är den dödskyss som det skotska nationalistpartiet SNP utdelade till Labour och Miliband. SNP lovade att stödja Labour i parlamentets underhus.
Men många Labour-väljare i England måste känna sig förvirrade om Labour skulle få stöd av ett parti som hotade med att splittra Storbritannien. SNP ville driva Labour längre till vänster än vad partitaktiken tillät. Detta bidrog troligen till Milibands nederlag.
Vad händer med Ukip?
Det EU- och invandringskritiska partiet Ukip (United Kingdom Independent Party) fick inte många mandat. Det var inte heller väntat. Valsystemet är sådant. Om Ukip ska påverka politiken – vilket partiet har gjort – får det istället verka utomparlamentariskt.
Frågan är också vad som händer med partiet nu när partiledaren Nigel Farage avgår efter att ha misslyckats med att vinna en plats i parlamentet. Finns det någon med hans karisma som kan ena partiet?
Det kan också sägas att de 12,6 procent som Ukip vunnit inte är den framgång som en del av opinionmätningarna lovade. Det är en klar framgång jämfört med förra underhusvalet, men jämfört med de 27 procent Ukip fick i EU-valet är det lågt. Det blev visserligen tredje största parti men det förlorade ett av sina två mandat i underhuset.
Problemet Skottland
SNP:s framgångar innebär också att Cameron ställs inför problem när det gäller Skottland – och att hålla samman Storbritannien.
När nu SNP är så dominerande i Skottland blir banden mellan Skottland och centralregeringen i London allt lösare. SNP tros planera ännu en folkomröstning om Skottlands självständighet. Ännu ett möjligt problem för segraren Cameron.