I veckan tog Iltalehti bort 33 artiklar efter oklarheter kring en Ukrainabaserad skribents arbete. Flera av texterna innehöll bilder från andra platser och tidpunkter än vad som angivits.
”Till följd av detta finns det anledning att betvivla sanningshalten i de andra artiklarna”, skriver tidningen.
Medarbetaren anlitades som ”fixare” och översättare på plats i Ukraina. När kriget bröt ut började han skriva egna texter.
”Han hade ett bra nätverk och lyckades framgångsrikt ta våra journalister till fronten”, skriver Iltalehtis chefredaktör.
Varför inte egna journalister?
Enligt journalistikprofessorn Gunnar Nygren, som forskat om källkritik och Ukrainakriget, syns en långsiktig trend med färre egna reportrar och mer inköpt material i utrikesjournalistiken. Medier vågar inte skicka folk till krig. I stället lämpar de över risken på frilansare.
– De som säljer material har större intresse av att dramatisera och förbättra än en anställd som inte är beroende av att sälja.
Han betonar att han inte känner till det aktuella finska fallet, men att inköpt material kan innebära en större osäkerhet när det gäller tillförlitlighet.
Det är också en ekonomisk fråga.
– Utrikesrapportering är dyrt. Det är billigare att köpa in från frilansare, fast man kanske inte vet vad frilansaren står för egentligen.
Informationskrig och journalistik
Gunnar Nygren menar att kriget om informationen blir allt viktigare för alla parter. Man vill sprida information som gynnar den egna sidan och det måste redaktioner förhålla sig till.
– Det talar också för att ha egna anställda med kunskap och erfarenhet som kan balansera det här.
I sin forskning ser han att redaktioner litar väldigt mycket på att nyhetsbyråer verifierar informationen de får. Men det är svårt även för dem, speciellt när informationen kommer från sociala medier.
SVT har sökt Iltalehtis chefredaktör.