I den kontroversiella lagen förklarar lagstiftarna att Israel är judarnas land, något som landets politiker hävdat ända sedan landet grundades för 70 år sedan.
– Vi har slagit fast i lagen den grundläggande principen om vår existens. Israel är det judiska folkets nationalstat, som respekterar alla medborgares individuella rättigheter. Det här är vår stat, den judiska staten, sade premiärminister Benjamin Netanyahu i samband med omröstningen, enligt medier i Israel.
”Rättigheter trampade på”
Arabiska politiker är mycket kritiska och kallar den nya lagstiftningen rasistisk och anti-demokratisk. Som en följd av lagen ges arabiska, som hittills varit ett av de officiella språken, lägre juridisk status än tidigare och judiska symboler görs till symboler för staten Israel.
– För många i Israel är det här inget konstigt. Inte för den judiska majoriteten, men för den arabiska minoriteten är det annorlunda. De har inte den här visionen om ett judiskt land, och de ser sina rättigheter trampade på, säger Anders Persson, statsvetare vid Lunds universitet med inriktning på just konflikten mellan israeler och palestinier.
”Inte särskilt sträng”
Det är oklart vad lagen kan innebära och hur den kommer att tolkas. Bland annat görs judiska bosättningar till en nationell angelägenhet, men om det innefattar även bosättningar på ockuperat område blir en tolkningsfråga.
– När man läser lagen förefaller den inte vara särskilt sträng. Men ett av problemen med lagen är att det finns en lång rad vaga formuleringar som i sin tur är öppna för tolkningar.
Knesset antog lagen med röstsiffrorna 62 för och 55 mot. Två ledamöter avstod från att rösta.
– Det här är en fråga om den judiska majoritetens rättigheter versus den arabiska minoritetens. En demokratisk gråzon, säger statsvetaren Anders Persson.
Bakgrund: Konflikten mellan israeler och palestinier
Israeler och palestinier gör, historiskt, anspråk på samma område i Mellanöstern. Dagens konflikt går tillbaka till tiden före första världskriget, då judar i Europa försökte undkomma förföljelser.
Området styrdes av Osmanska riket till 1917, därefter av Storbritannien. I den så kallade Balfourdeklarationen 1917 stödde Storbritannien upprättandet av ett judiskt hemland i Palestina.
På 1930-talet gjorde den arabiska befolkningen uppror mot tilltagande judisk invandring.
Den 14 maj 1948 utropade David Ben-Gurion den nya staten Israel och blev dess landsfader. ”Härmed förklarar vi grundandet av en judisk stat i Palestina” börjar självständighetsförklaringen.
FN hade 1947 röstat för en delning av territoriet, som inte godtogs av omgivande arabiska stater. Flera krig följde, med arabiska flyktingar skingrade i hela regionen. Israel har utökat det territorium landet kontrollerar jämfört med FN:s delningsbeslut.
I dag har nästan en femtedel av Israels medborgare arabiska som modersmål. Många identifierar sig som palestinier.
Sedan 1967 ockuperar Israel dessutom Västbanken och Gazaremsan, med palestinsk befolkning, och Östra Jerusalem som enligt FN borde ha fått internationell förvaltning.
I ockuperade områden bor omkring 600 000 israeliska medborgare enligt organisationen B´tselem.
På 1990-talet ledde preliminära fredsavtal till begränsat självstyre för palestinier i de ockuperade områdena. Parterna nådde ingen slutlig fredsuppgörelse.