Det är ett ganska anmärkningsvärt sätt att delge världen Sveriges beslut i en tung utrikespolitisk fråga.

Det har helt klart skett efter att eliten av Sveriges folkrättsexperter – med professor Ove Bring i spetsen – har menat att beslutet att erkänna Palestina är logiskt.

Negativa reaktioner

Det kommer att utlösa förnyade negativa reaktioner från Israels regering. Vi kan räkna med att Sverige kommer att betecknas som antisemitiskt i vissa delar av den israeliska opionen.

Sverige har fattat sitt beslut utifrån den fullständigt fastlåsta situationen i Palestinafrågan.

De senaste åren har inga förhandlingar ägt rum. En orsak till detta är att den palestinska myndigheten – eller efter regeringens beslut får vi skriva: Palestina – vägrat förhandla med Israel.

Fortsatt bygga

Orsaken är att Israel har fortsatt att bygga judiska bosättningar i Västbanken på mark som Israel ockuperar sedan kriget 1967. Sådana bosättningar är helt olagliga enligt internationell rätt.

USA har försökt att medla mellan parterna men utan resultat. I våras gav USA:s utrikesminister John Kerry upp sina intensiva försök att förmå parterna att börja förhandla igen.

Man kan säga att USA visat sin svaghet. Man har inte lyckats att förmå sin nära partner Israel att avstå från fortsatta utvidgningar av bosättningarna.

Kritiserat bosättningarna

President Barack Obama har flera gånger i mer eller mindre förtäckta ordalag kritiserat Israels bosättningspolitik men har ändå inte lyckats förmå Israel till återhållsamhet.

EU har talat om att man när det är lämpligt ska erkänna Palestina. Nu går alltså Sverige ett steg längre och erkänner Palestina.

Det är ett stort steg Sverige tar och frågan är nu om detta kommer att följas av andra liknande erkännanden från andra EU-stater.

Internationellt sett är det inget uppseendeväckande beslut eftersom över 130 stater i världen redan har erkänt Palestina.

Uppseendeväckande

Men i den västliga världen är det uppseendeväckande. Man kan kalla det ett debattinlägg, därför att det tvingar en rad andra västliga stater att pröva sin egen hållning till detta framtida Palestina.

Traditionellt anses det att en stat inte ska erkännas om inte regimen har full kontroll över landet.

Det har inte den palestinska myndigheten. Västbanken är uppdelat i flera olika zoner – i vissa har myndigheten kontroll, i andra är det Israel som har kontrollen.

Sverige vill påskynda processen att få bort dessa olika zoner och tvinga fram ett enhetligt fungerande Palestina på Västbanken och i Gaza. ”Fungerande” betyder att det inte ska vara sönderstyckat av en rad bosättningar som förhindrar vettiga kommunikationer inom området.

Vad händer med Hamas?

Sverige säger att man vill stödja måttfulla palestinska krafter. Det kan ses som ett fortsatt avståndstagande till Hamas, som EU ju betecknat som en terroristorganisation.

Blir detta inledningen till en dialog med det isolerade Hamas, en dialog som kan få Hamas att avstå från sitt beslut att förinta Israel, precis som PLO/Fatah har gjort det? Ingen vet det idag.

Samtidigt har den palestinska myndigheten – företrädd på Västbanken av PLO/Fatah – nu skapat en samlingsregering tillsammans med Hamas som styr i Gazaområdet.

Det är en ämbetsmannaregering, där det inte sitter några direkta representanter för till exempel Hamas. Men frågan kvarstår vad man ska göra med Hamas, som ju inte erkänner Israel. Hamas kan sägas ha bortsett att agera mot de raketattacker som utförts från Gaza mot Israels territorium.

Framtiden får utvisa

Man kan säga att Sverige genom sitt beslut vill påskynda processen mot en palestinsk stat.

Nu får framtiden utvisa om detta lyckas. Frågan är om Sverige kan bidraga till att knäcka den starka bindning till Israel som finns i till exempel USA.

Det är mellanårsval i USA, då mycket står på spel för president Obamas demokrater. Frågan är om Obama idag kan reagera positivt, då många israelvänliga amerikaner ska rösta den 4 november.

Sveriges beslut får antas vara tänkt att sätta en blåslampa under själva fredsprocessen för att hindra den att gå totalt i stå.

Enorma problem

Men problemen är enorma. Israel har en regering som är klart nationalistiskt dominerad och som efter sommarens Gaza-krig kan förmodas vara än mindre benäget att förhandla mot vad man ser som en Hamas-infiltrerad samlingsregering.

Det är ett modigt steg Sverige har tagit. Men för att det ska få genomslag krävs att fler stater följer efter.

Fortfarande är också frågan vilket Palestina man erkänner. Är det 1967 års gränser som ska gälla, vilket innebär att hundratusentals judiska bosättare ska evakueras från de folkrättsligt illegala bosättningarna, eller är det en kompromissvariant – som vi i dagens läge inte vet hur den ska se ut.

Det blir nu historien som får utvisa om Sveriges beslut har lyckats röra om i grytan.