En liten grundskola i Oxford har utbildat fyra internationellt prisade skådespelare: Tom Hiddleston, Tom Hollander, Jack Davenport och Emma Watson. Skolan är privat, vilket betyder att föräldrar, oftast, betalar en terminsavgift för barnens undervisning.
I Storbritannien går omkring sex procent av landets elever på privatskola – men enligt studier är de överrepresenterade bland parlamentariker, journalister och internationellt kända kulturarbetare, liksom bland studenter på landets toppuniversitet.
Kritiserad skatt
Nu vill den nya Labourregeringen att en 20-procentig moms på avgifterna till landets privatskolor ska bekosta fler lärare till de statliga skolorna. Men skatten får hård kritik redan innan den har hunnit införas.
– Det är inte de kända skolorna som Eton, Harrow, och Winchester som kommer att drabbas av det här, deras elevunderlag kommer från välbärgade familjer för vilka det inte spelar någon roll att avgiften höjs, säger Maxwell Marlow, forskningschef på den nyliberala brittiska tankesmedjan Adam Smith Institue.
Istället menar han att skatten kommer att drabba föräldrar som befinner sig på marginalen för att kunna betala för barnets privatskola.
– Det som kommer hända är bara att de barnen puffas ut från de privata skolorna och måste börja i statliga skolor där elevantalet kommer att växa och därmed kosta mer skattepengar. Momsen tar ut sig själv, säger han.
Överrepresenterade i parlamentet
Rebecca Montacute, forskningschef på välgörenhetsorganisationen The Sutton Trust, säger att privatskolor och statliga skolor skiljer sig mycket åt, sett till resurser.
– Privatskolor har oftast mindre klasser, fler lärare per elev, faciliteter för idrottslag och debattlag och de förbereder sina elever på ett annat sätt än statliga skolor inför högre utbildning, säger hon.
Det förklarar den överrepresentation av tidigare privatskoleelever i till exempel det brittiska parlamentet.
– Andelen privatskoleutbildade parlamentsledamöter har krympt något efter maktskiftet, men det är fortfarande inte i paritet med befolkningen. Enligt våra beräkningar skulle det ta 20 år med nuvarande takt för parlamentet att spegla landet, säger Rebecca Montacute.