Mötet mellan Putin och Trump är ett möte mellan världens två största kärnvapenmakter. Och även om ingen behöver tveka om att USA är det överlägset starkaste nationen ekonomiskt och militärt, är det Putin som är den politiske veteranen och Trump novisen. Ryssland, alltmer isolerad efter annekteringen av Krim och stödet till separatisterna i östra Ukraina, vill in i den världspolitiska värmen igen.
Putin har trumf på hand efter sitt starka militära stöd till Syrien, ett stöd som räddade diktatorn Bashar al Assad kvar vid makten och som nu förvandlat Ryssland från en allt mer isolerad regim till en part USA, EU och omvärlden nu måste ta större hänsyn till. Ytterst kan frågan mycket väl bli ett mer eller mindre tydligt erkännande av den ryska annekteringen av Krim.
Är Putin en god vän eller destabiliserande fiende?
I gengäld tvingar Ryssland sin allierade Bashar al-Assad till förhandlingsbordet för att få ett slut på det sex år långa inbördeskriget, den viktigaste orsaken till dagens omfattande och destabiliserande flyktingkris. Men även om ett eventuellt erkännande av rysk överhöghet över Krim – och därmed ett slopande av sanktionerna – ligger långt fram i tiden, är det en fråga som hela tiden ligger puttrar i samtalen mellan Ryssland och omvärlden.
LÄS MER: TV: Här skakar Trump och Putin hand
I USA utreds nu Rysslands inblandning i det amerikanska presidentvalet, en inblandning som ska ha syftat till att Trump skulle bli president. Och Trump, som under hela valkampanjen upprepade vilken stark och duglig ledare Putin är, måste nu ta hänsyn till ursinnet hemma i USA över att det auktoritära Ryssland, genom cyberattacker, av allt döma har påverkat vem som ska styra USA.
Det var därför Trump igår för första gången tydligt kritiserade Ryssland för destabilisera Ukraina och Syrien och för stödet till Iran. Kanske blir det tydligare efter mötet vilken som är Trumps linje för dagen: är Putin en god vän eller destabiliserande fiende?
Risk för handelskrig
Men mötet Putin-Trump är bara en del av G20-mötet. Trumpadministrationens aversion mot frihandel har tvingat värdlandet Tyskland, som EU:s ledande nation, att kliva fram och snabbt sluta ett stort och viktigt frihandelsavtal med Japan, världens tredje ekonomi.
Men hotet från USA att införa skyddstullar på importen av kinesiskt stål riskerar att sätta igång ett handelskrig, det vill säga om hoten förvandlas från retorik till handling. Därför ser omvärlden med lika delar oro och intresse fram mot mötet mellan Trump och hans kinesiske kollega Xi Jinping.
Omkring 100.000 demonstranter har slutit upp i Hamburg, bland annat för att protestera mot att Trump och USA nu dragit sig ut ur klimatavtalet som träffades i Paris i slutet av 2015.
Nu förväntar sig omvärlden att de resterande 19 länderna i G20 kan enas i ett starkt uttalande om de stöder Parisavtalet. I avtalet förbinder sig ju länderna att ta fram en hållbar plan för att få ner utsläppen av växthusgaser och därmed bromsa de allt mer oroväckande klimatförändringarna.
Farlig osäkerhet om USA:s verkliga avsikter
Inget talar för att USA, Ryssland och Kina, huvudaktörerna i försöken att hejda Nordkoreas kärnvapenhot, nu kommer att enas i en gemensam linje mot diktaturens provokationer. USA:s utplacering av försvarsmissiler i Sydkorea och starka militära närvaro i Sydostasien irriterar både Kina och Ryssland.
Och Trumpadministrationens diplomatiska ovana skapar en farlig osäkerhet om USA:s verkliga avsikter. Förhoppningen är ändå att G20-mötet kan bli början på mer förtroendefulla samtal som dyrkar upp de låsta positionerna.
LÄS MER: 160 poliser skadade i G20-protester
Mycket av G20-mötet är mer symbolik än realpolitik. Men möten mellan världsledare är ändå viktiga för att i möjligaste mån undvika låsningar och missförstånd. Alldeles oavsett vilket slutresultat G20-mötet i Hamburg får, står det redan klart att USA:s ledande roll i världen sedan andra världskriget nu ifrågasätts på ett sätt som saknar motstycke, inte minst i de för världen så viktiga frågorna om klimatet och världshandeln.
Mot bakgrund av Donald Trumps främsta valparoll, om att göra Amerika stort igen, är det en aning ironiskt.