– Jag gjorde den här filmen i en positiv anda, som tack för den gåva jag fått av Indien, säger hon.

Leslee Udwin förklarar att hon ser det som att hon fått en gåva av Indien, nämligen alla de protester som skedde i landet efter den brutala våldtäkten på 23-åriga Jyoti Singh.

– Vanliga människor i Indien, män och kvinnor, gick ut på gatorna i över en månads tid, med sådant mod och beslutsamhet att slåss för mina rättigheter som kvinna. Jag blev så berörd av det, när jag satt där i Danmark där jag då bodde med min familj.

Leslee säger att hon ville ge all sin energi och kunskap till att göra deras röster starkare.

– Så när jag gjorde den här filmen av kärlek och av tacksamhet, väntade jag mig absolut inte att myndigheterna i Indien skulle ge mig ett slag i ansiktet.

Indisk minister hotade BBC

Indiens inrikesminister har hotat med åtgärder mot BBC, som visade Leslee Udwins film den här veckan. Hon själv kallar utspelet för nonsens.

– Han kan inte agera mot BBC. Han kan inte blanda sig i demokratiska processer i ett annat land! Indien är en demokrati, och yttrandefrihet är en av de viktigaste grundpelarna för en demokrati. Det är en konstitutionell rättighet. England har sin rätt till yttrandefrihet och det är inget som Indien ska ifrågasätta och än mindre blanda sig i! säger hon med eftertryck.

”De var skrämmande vanliga”

Leslee Udwin har sagt att när hon reste till Indien för att intervjua våldtäktsmännen, väntade hon sig att få möta monster. Men så var det inte, säger hon till Agenda, och just det tycker hon var skrämmande.

– De här männen var vanliga och normala och inte alls anmärkningsvärda. Det hade känts bättre om jag hade fått se det som jag hade väntat mig: att de var psykopater. Det skulle vara lättare att hantera dessa mäns handlingar, om man tänker att de är rötägg. Sanningen är att det är hela systemet som är ruttet.

– Det här är vanliga män, som har fått lära sig av samhället och kulturen de lever i att ha vissa attityder mot kvinnor. Attityder som säger att kvinnor är av mindre betydelse och mindre värda än män. Om det är vad som finns i deras medvetande, så blir det självklart att de kan göra som de vill med kvinnor.

”Vi är alla offer”

Du träffade också gärningsmännens föräldrar, som alla lever i djupaste fattigdom. Varför är de relevanta i det här sammanhanget?

– Därför att de är också offer. Vi är alla offer. När det begås ett sådant våldsbrott mot en kvinna som mot Jyoti Singh, blir vi alla offer. Inte bara hennes föräldrar utan också våldtäktsmännens föräldrar och samhället där det sker. Vi måste börja ta ansvar och inte bara säga att det här handlar om enstaka mäns handlingar. Detta är ett agerande från män som vi har lärt att bete sig på det viset. Och som vi uppmuntrar att bete sig så. Vi är alla offer!

”Attityderna finns överallt”

På frågan om de här attityderna mot kvinnor hänger samman med klasstillhörighet, svarar hon att det finns inget sådant samband. Attityderna sträcker sig över alla samhällsklasser, enligt Leslee Udwin.

– I alla indiska familjer firar man när pojkar föds. Sötsaker delas ut, det är tradition och sedvänja. Inte bara bland lägre samhällsskikt utan överallt. När flickor föds, delas det inte ut några sötsaker. När man matar pojkar, får de grädden på mjölken och flickorna får resten. Flickorna serverar männen vid bordet men själva får de vänta på att äta tills männen är klara. Detta är traditioner som praktiseras brett, över alla samhällsklasser, konstaterar hon.

”Ännu värre med advokaterna”

Några av de mest chockerade åsikterna i din film kommer inte från gärningsmännen utan från deras advokater, som är högutbildade personer – hur reagerade du på det?

– Det fick mig att rysa. Jag var beredd på att få höra de mest fruktansvärda uttalanden från våldtäktsmannen, men inte från ”bildade” män, från en annan klass och med en annan utbildningsnivå. Det var väldigt skrämmande. Det var lika illa, om inte värre, med tanke på avsändaren, säger Leslee Udwin och fortsätter:

– Sanningen är att indiska politiker har gjort sig skyldiga till lika vidriga uttalanden. En politiker sade för inte så längesedan ”om en våldtäkt inträffar, kan du lika väl njuta av den”. En annan politiker sa: ”Ett våldtäktsoffer är ett vandrande lik. Det skulle varit bättre om hon dog”.

”Protesterna vittnar om hängivenhet”

Hon säger att demonstrationerna efter Jyoti Sings död var ett tecken på att förändringar är på väg i det indiska samhället. Men betonar att det finns många som redan arbetar för förändringar, både kvinnor och män.

– Vi får inte glömma att det finns många väldigt starka kvinnogrupper och aktivister och även mansgrupper, som tänker framåt, som har jobbat länge i Indien med att få till den här förändringen som verkligen behövs. Protesterna var en symbolisk början och jag hoppas min dokumentär ska föra dialogen framåt. Det är väldigt svårt att hålla igång aktiva protester när alla lever stressiga liv och att de höll på så länge vittnar om hängivenheten hos det indiska folket, som jag beundrar så mycket.

Är du optimist när det gäller att förändringar kan komma i det indiska samhället?

– Absolut. Det kommer att bli en förändring. Och det är inte bara det indiska samhället. Man måste förstå att vad min dokumentär vill säga är att problemet finns över hela världen. Det är viktigt att komma ihåg. I slutet av filmen finns statistik från hela världen. Och ingen som sett det kan tänka att ”detta är något som händer någon annanstans”.

Agenda söndag 8 mars kl 21.15 i SVT2.

Dokumentären ”Indiens dotter” sänds tio minuter efter Agenda, kl 22.00 i SVT2. Mer om filmen här