Senator Milton Findley tar emot i shorts och flipflops. Det är söndag och då härskar en informell frid över den liberianska huvudstaden Monrovia.
– Välkomna tillbaka, säger han på en svag antydan till skånska.
Han har bott i Lund i tio år. Men nu är han tillbaka i hemlandet, nu som ordförande i Liberias senat, Liberias motsvarighet till talman Urban Ahlin.
Vi träffades första gången för sex veckor sedan då Milton tog oss med på en spännande resa i sin valkrets, Grand Bassa och vi på nära håll fick se början på ett ebolautbrott i den lilla staden Clanstown mitt i regnskogen. Men nu har han goda nyheter:
– Inga fler har smittats. Och delvis är det er förtjänst, säger han och ler.
Vågade inte besöka byn
Det började illa. En kvinna från staden Kakata hade återvänt till hemstaden Clanstown sedan hennes man och ett av hennes barn dött i ebola. Väl i Clanstown bröt sjukdomen ut både hos kvinnan och ytterligare två av hennes barn.
Smittspårningsteamet från regionhuvudstaden Buchanan vågade inte besöka den lilla staden.
– Men när de fick höra att inte bara jag, utan också några utländska journalister besökt stan, repade dom mod och tog sig till stan, säger Milton.
De identifierade 13 personer som haft nära kontakt med kvinnan och hennes familj. De hölls isolerade i 21 dagar i ett hus. Och sedan dess har inga fler fall rapporterats från Clanstown.
Farligt tro att det är över
Här i Monrovia ser allt ganska normalt ut. På ytan.
– Och det är det som är så farligt. Folk börjar tro att epidemin är över. Utegångsförbudet har ändrats, från klockan 21-06 till 23-06. Barlivet har kommit igång. Folk är åter ute och rör på sig. Men epidemin är långt ifrån över, säger Milton och skakar på huvudet.
För även om antalet smittade gått ner i vissa delar av Monrovia, exempelvis i slumstadsdelen West Point, ökar den på andra håll i staden.
I förstaden Caldwell smittades en sjuksköterska i samband med en förlossning. Men när hon fick sitt beskedet att hon var smittad hade hon redan hunnit behandla en stor mängd patienter. När de första symptomen kom trodde hon att hon drabbats av malaria.
Ingen vet hur många smittade som finns i Caldwell, men lokalreportern Claudia Emotionz Johnson säger att många smittats och att ingen har någon egentlig kontroll över situationen i förstaden. Men på andra håll är läget bättre.
– I Grand Bassa ser det hittills ganska bra ut. Jag har själv organiserat alla byledare och lovat dem pengar för varje 21 dagars period inga nya fall rapporterats. Det verkar hittills ha fungerat bra, säger Milton.
Stora folkrörelser en fara
Så ringer hans mobil. En läkare berättar att två nya fall nu konstaterats på en plats där det finns diamanter och guld.
– Dåliga nyheter, säger Milton och rynkar pannan.
– För här är omsättningen på folk stor. De som vaskar guld och letar diamanter är bara tillfälligt inflyttade. Och de som säljer mat och bränsle till dem kommer från Monrovia. Stora folkrörelser och ebola är ingen bra kombination, säger Milton.
Vi kommer överens om att följa med honom på en ny resa till Grand Bassa nästa lördag. Då får vi se hur det ser ut med egna ögon.