Svenska kyrkan i Paris bedömer att 300 till 400 afghaner sökt hjälp hos dem. Sannolikt är de ännu fler.

Första veckorna i början av 2017 handlade det om en handfull som dök upp på kyrkans innergård. Sedan ett tiotal. Den här hösten är situationen helt annorlunda.

– Nu kommer det fler. Såvitt jag kan bedöma handlar det om den nya gymnasielagen och konsekvenserna av att det finns de som inte ser att de kan stanna, säger Tua Sällström, präst vid Svenska kyrkan i Paris, till SVT Nyheter.

”Nya varje dag”

Prästen poängterar att antalet personer som dyker upp kan variera stort, från vecka till vecka.

– Här sitter oftast, när vi har öppet, mellan 15 och 45 killar. Men det kommer nya varje dag, säger Tua Sällström.

Redan för ett år sedan upplevde Sällström att tillströmningen var så omfattande att man hörde av sig till Svenska kyrkan centralt för att be om ekonomiskt stöd. Det blev en påse pengar, som räckte åt en halvtidstjänst i åtta månader.

Lösningen blev svenska Sara Brachet som bott och arbetat 30 år i Paris. Hon känner väl till det franska samhället och dess ibland inte helt okomplicerade byråkrati.

Efter att stödet tog slut har Brachet hjälpt till på frivillig basis en tid, nu är hon tillbaka på halvtid igen tack vare något som Svenska kyrkan i Paris beskriver som ”en stor penninggåva”.

En ekonomiskt fragil lösning. Engagemanget hos Sara Brachet är mer hållfast. Hennes telefonbok är full av nummer till unga svensktalande afghaner som hon träffat det senaste året.

– Jag har personlig kontakt med 100 till 150 personer kanske, säger hon.

”Svårt att sova”

Vad är det rent konkret i Paris som kan vara besvärligt, som de inte har levt med på samma sätt i Sverige?

– Det är farligt till exempel att sova utomhus och att ha alla sina ägodelar i en ryggsäck. Det är väldigt många som har blivit rånade, knivhotade, hamnat i slagsmål och blivit misshandlade, säger Brachet, och fortsätter:

– Vi har mer sådant nu, än för ett halvår sedan.

Just vetskapen om läget är på gatorna i Paris är något som är märkbart tungt för prästen Tua Sällström att prata om.

– Det är ofta vi går hem.. och det är svårt att sova när man vet att de här killarna som man suttit och tagit hand om under dagarna nu sover ute i parker. Det är en så farlig stad det här, inte minst för de här killarna, säger hon.