Tunis stinker. Sopnäringens anställda har gått ut i vild strejk, lagom till revolutionsdagen, den 14 januari.
Om man talar om dofter lever alltså inte Jasminernas revolution, som den kallats, upp till sitt namn.
Men för övrigt? Jo, förväntningarna är fortfarande stora när jag kommer hit.
– Vi håller på att få en konstitution som kan bli unik för hela den islamiska världen, inte minst när det gäller trosfriheten och jämställdheten mellan män och kvinnor.
Det säger Iyadh Ben Achour, inflytelserik författningsexpert som kämpat med näbbar och klor för en konstitution där religion och stat är åtskilda, till skillnad från vad parlamentsmajoriteten egentligen önskat (och till skillnad från Sverige som ju hade statskyrka fram till för ett par år sedan).
Och kanske kommer det bli av, om inte nu den 14:e januari som planerat, på treårsdagen av Revolutionen, så lite senare denna månad.
Glädjescener för tre år sedan
Jag minns dem så väl, glädjescenerna den 14 januari 2011 då fortfarande chockade tunisier konstaterade att tyrannen Ben Ali flytt landet. Och så återkomsten senare, när jag mötte en blomstrande civil och politisk aktivism som de gamla demokratierna i Europa kunde avundas.
Jag var också här i samband med det första fria, och i stort sett exemplariska, valet i Tunisiens historia några månader senare, som gav parlamentet en stor, islamorienterad majoritet.
Sedan började svårigheterna. Regeringen lyckades inte göra mycket åt de ekonomiska villkoren som låg till grund för revolutionen. En radikal islam gjorde sitt intåg med obehagliga aktioner mot journalister, universitetslärare, konstnärer och andra personer inom den stora, mer västerländskt inriktade intelligentsia som ju gick i spetsen för revolutionen. Och som nu upplevde att regeringen teg still när detta pågick.
Och så var det diskussionerna om en författning som mer eller mindre havererade; motsättningarna mellan den islamorienterade majoriteten och mer liberala krafter tycktes omöjliga att överbrygga. Och för att en konstitution skulle godkännas krävdes två tredjedels majoritet.
Ny konstitution på gång
Men morden förra året på en oppositionspolitiker och attackerna från den islamistiska gerillan blev för mycket. Den mäktiga fackföreningen UGTT tvingade mer och mindre regering och opposition till förhandlingsbordet och nu håller alltså en ny konstitution på att ta form. Artikel för artikel antas av en ”koncensuskommission”.
Debattviljan och de skarpa diskussionerna i press, TV, på nätet och inte minst i själva Nationalförsamlingen är fascinerande. Hur starka motsättningarna än är, och har varit, kan man inte säga annat än att detta är ett uttryck för en unik, fredlig demokratisk process som den här delen av världen inte sett dess like av tidigare.
Smolk i glädjebägaren
Om detta glädjer, är det inte bara stanken på Tunis gator som får en att rynka på näsan. Det är också detta att konstatera att inget förbättrats på dessa gator sedan revolutionen. Inget. Tunisiens ekonomi är i dåligt skick och den otålighet detta skapar hos människor kan komma att skapa en politisk oro inför det nyval som planeras till hösten som en del ser som ett hot mot demokratin.
En del ungdomar som stod på barrikaderna under revolutionsdagarna 2011 under liberala, västerländskt inriktade frihetsparoller har vänt sig till en mer radikal islam i besvikelse över att förhoppningar om förbättringar uteblivet. Det behövs bröd åt folket för att revolutionen ska kunna betraktas som alltigenom lyckad.