Pristak och andra konsumentstöd för bensin och diesel, el och gas uppgick 2022 till omkring 1100 miljarder dollar, eller 12 000 miljarder kronor. De höga priserna efter Ukrainakriget har gjort att stöden mer än fördubblats jämfört med 2021, visar en ny rapport från Internationella energiorganet IEA.

– Det är besvärande att de finns kvar, trots att alla länder lovat i minst 14 års tid att ta bort eller reformera stöden, säger Jacob Skovgaard, statsvetare på Lunds universitet som studerat fossila subventioner.

Statliga stöd till olja och gas gör det svårare att nå klimatmålen, säger IEA, eftersom de motverkar sparsamhet och gör förnybara alternativ mindre konkurrenskraftiga.

Ger politiskt stöd 

Det mesta av fossilsubventionerna som IEA räknat in ges i utvecklings- eller tillväxtländer. Mer än hälften delas ut i länder som själva producerar olja och gas (se faktaruta). Många länder anser att stöden är nödvändiga för att sänka bränslekostnaderna för fattiga människor. Kritiker anser att stöden är ett sätt att köpa politisk popularitet och stabilitet. 

De sammanlagda stöden till fossila bränslen är dessutom större än IEA:s beräkning. Bland annat räknas varken stöd till producenter eller skattelättnader in.

Hotar klimatmålen 

Rekordstödet till det fossila sker samtidigt som FN:s klimatpanel varnar för att världen är på väg att missa klimatmålen stort. IEA slår fast i en annan rapport att utsläppen fortsatte att öka förra året, upp 1 procent. 

– Det är ett svårt besked för klimatomställningen. Vi har haft sjunkande subventioner under tio år, men med kriget blev det en rebound-effekt. Men jag tror att det kommer att vara ett litet hack i kurvan som inte påverkar omställningen på sikt, för där finns nu ett sådant momentum i förnybar energi som sol- och vindkraft, säger Måns Nilsson, chef på Stockholm Environment Institute.