Turkiets parlamentet godtog resolutionen med 184 mot och 324 för. Beslutet gäller i ett år, uppger AP.
Den militära insatsen är nödvändig för att skydda Turkiets intressen i Libyen och östra Medelhavet, anser regeringen i Ankara. Beslutet innebär att turkiska regeringen ska avgöra inriktning, omfattning och tidpunkt för den militära insatsen. Turkiets vice president sa att man kommer att skicka ”det nödvändiga antalet soldater när det behövs”, uppger AP.
Det är den FN-stödda regeringen i Libyens huvudstad Tripoli som vill ha militär hjälp. Begäran gäller stöd från Turkiets armé, flygvapen och marin, berättar Paul Levin som är chef för Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet.
– Sedan några år ser vi tecken på en mer aktivistisk säkerhetspolitik från Turkiets sida – både invasionen i Syrien och nu detta. Det bryter mot den traditionellt försiktiga säkerhetspolitiken.
– Mottot har varit ”fred hemma – fred utomlands”, säger Paul Levin.
Slutoffensiv
I mitten av december 2019 proklamerade rivalen, generalen Khalifa Haftar, vad han benämner en slutoffensiv i syfte att försöka inta Tripoli, där regeringen har sätet. Haftar har förflyttat militära enheter österifrån i riktning mot Tripoli.
Men Turkiet och regeringen i Tripoli har slutit avtal om både militärt stöd och ett samarbete till havs. Det är dock lång i från säkert om Turkiet skickar alla militära resurser som regeringen i Tripoli önskar.
– Det efterfrågas en massiv insats. Det återstår att se vad Turkiet kan erbjuda militärt. Det är över 200 mil mellan länderna med icke vänligt sinnade länder som Egypten och Grekland. Det är inte enkelt logistiskt. Det är en stor insats som efterfrågas så vitt jag förstår, säger Paul Levin.
Gränser i havet
Avtalet mellan Turkiet och Libyen slöts i november 2019 och har stor betydelse även för Turkiet. Samarbetet till havs innebär att Turkiet kan få tillgång till Libyens kontinentalsockel och därmed tillgång vattnen utanför östra Syrien. Det skär av Greklands tillgång till Cypern, berättar Levin.
– Det är ett geostrategiskt viktig avtal som ger tillgång till geostrategiska resurser. I gengäld får de tillgång till Libyska territorialvatten utanför Cypern via avtalet.
– Man söker en mer oberoende roll i stället för att ”bara” vara en Natoallierad. Man vill ha en mer oberoende roll och se sig själv mer som en regional stormakt, säger Levin.
Ryska intressen
Det finns uppgifter om att Ryssland stöttar general Haftars slutoffensiv mot Tripoli genom ryska luftvärnssystem och ryska soldater ”gröna män” berättar Levin.
Den 8 januari väntas Rysslands president Vladimir Putin besöka Turkiet för att inviga gasledningen Turkstream.
Bakgrund och fakta Libyen
Libyen uppstod som politisk enhet först under 1900-talet, när kolonialmakten Italien slog samman tre regioner.
Olja hittades runt 1960 och blev snart den helt dominerande exportvaran.
Landet styrdes med järnhand av Muammar Gaddafi i drygt 40 år, tills han störtades 2011. Därefter har mer eller mindre kaos rått i Libyen. Miliser slåss mot varandra och kontrollerar olika delar av territoriet.
30 oktober 2019 förnyade Italien och Libyen ett avtal från 2017, som innebär att den libyska kustbevakningen ska hindra båtar med migranter från att lägga ut i Medelhavet.
Enligt Italiens utrikesminister Luigi di Maio transporterades 170 000 migranter ombord på båtar som lämnade libysk hamn 2016, före avtalet, att jämföra med 2 200 under 2018.
Källa: Utrikespolitiska institutet