Den 24 februari har det gått exakt två år sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina, och fortfarande finns ingen fred i sikte.

SVT har träffat familjen Tymchura i deras lägenhet i Nyköping, som allt mer har börjat inse att de kommer att stanna länge i Sverige.

– Alisa är alltid glad. Det är anledningen till varför jag förstår att jag fattade rätt beslut när jag bestämde mig för att fly hit från Ukraina, säger hennes mamma.

Alisa är åtta år gammal. Hon älskar skolan och sina kompisar som lärt henne svenska. Men hon minns också tydligt de första dagarna av krig i hemstaden Zaporizjzja, och när det plötsligt var dags att fly, utan pappa.

– När vi åkte tåg började jag gråta jättehögt för jag ville inte lämna pappa, säger hon.

Till slut kunde familjen återförenas i Nyköping tillsammans med mormor, farmor och katten Zeus. Alisas morfar är kvar i Ukraina för att försöka se till hemmen.

Drömmen om att återvända allt svagare

Det finns nästan 40 000 ukrainska flyktingar i Sverige, och många börjar så smått förlora hoppet om att kunna återvända.

Familjen Tymchura har tak över huvudet och behöver inte längre lyssna efter flyglarm. Men att hitta en vardag i ett nytt land är knappast enkelt.

– Först tänkte vi att vi kan återvända efter några veckor. Men när situationen inte förändrades bestämde vi oss för att stanna lite till, och sen blev det lite till. Jag kallar det här för hemma. Om tio år önskar jag att jag också känner att jag är hemma, säger Alisas mamma.

På barns vis har Alisa funnit sig till rätta.

– Den här är från Ukraina, säger hon och visar upp en docka som står på hyllan i hennes rum:

– Den är verkligen fin, jag älskar den dockan. Hon har till och med målade naglar.