– Ambassaden blir informerad om att vederbörande ska lämna och så blir det en tidsfrist. Exakt hur det där går till det måste du nästan fråga UD (Utrikesdepartementet), säger Mats Karlsson, direktör för Utrikespolitiska institutet.
UD låter via sin presstjänst meddela att de inte kommenterar PNG-ärenden (persona non grata, ungefär icke önskad person) ”av hänsyn till relationerna med andra länder”.
Behöver inte uppge skäl
Presskommunikatör Katarina Byrenius Roslund bifogar dock ett utdrag ur Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser. Avtalet från 1961 har ratificerats av 191 länder och fungerar som ett gemensamt regelverk för den internationella diplomatin.
”Den mottagande staten äger när som helst och utan att behöva redovisa skälen för sitt beslut underrätta den sändande staten om att beskickningschefen eller medlem av beskickningens diplomatiska personal är persona non grata […]”, står det i dokumentet.
En stat kan alltså utan att uppge något skäl förklara att en utländsk diplomat icke längre är önskvärd.
Beskickning är en stats representation hos en annan stat och kan syfta både på statens sändebud och lokalen där de bedriver verksamhet, exempelvis en ambassad.
Upp till sändande staten att agera
Om en diplomat eller en medlem av beskickningen förklaras Persona non grata ska den sändande staten antingen återkalla eller entlediga denne.
Om den sändande staten inte gör detta ”inom rimlig tid” kan den mottagande staten vägra att erkänna personen som beskickningsmedlem, enligt Wienkonventionen.
Symbolhandling
Att utvisa diplomater som symbolhandling har en lång tradition enligt Mats Karlsson.
– Det har alltid varit så inom diplomatin, från att ambassadörer var en resande person som kom med ett entourage och satte upp sitt hus. När man inte längre var välkommen blev man tillsagd att lämna. Därför har det här blivit en slags symbolisk handling.
Kallas spioner
Den senaste tidens utvisningar kan dock vara mer än symbolhandlingar. Flera av länderna som nu utvisar ryssar, exempelvis USA, beskriver dessa som spioner. En viktig skillnad menar Mats Karlsson.
– Man måste skilja på att utvisa en diplomat som en symbolhandling och att utvisa en underrättelseagent för arbete som vi inte finner ligger i vårt intresse eller som är direkt olagligt. Det är väldigt olika handlingar, säger Mats Karlsson.