Det var med den infallsvinkeln jag började förberedelserna, men efter ett tag stannade jag upp. Var det inte lite väl enkelt att bara bekräfta mina egna och andras förutfattade meningar?
Kanske hade det blivit ett annat reportage med andra huvudpersoner. Men förhållandet mellan min ”mammone” Danilo och hans mamma Miria, visade sig vara väldigt fint. Det präglas inte av att sonen utnyttjar mamman för att ha det bekvämt och mamman sonen för att ha fullständig kontroll. De visar stor respekt för och omtanke om varandra. Det är uppenbart att båda får ut någonting fint av sin samlevnad.
Den trygghetsskapande familjen
Det italienska samhället saknar många offentliga tjänster som finns i Sverige. Man räknar med att familjen löser problemen. Ett sådant system har många svagheter, men den stora fördelen är att folk i alla åldrar är mindre ensamma.
LÄS MER: Studenter bor gratis på äldreboende
Danilo trivs bra hemma. Det är inte säkert att han skulle ha flyttat hemifrån ens om hans lön på 1.000 euro i månaden hade räckt till ett självständigt liv i Rom. Vissa tycker förstås att det är oerhört frustrerande att aldrig komma hemifrån. Men de som inte gör det, pekas inte ut som töntar. Eftersom det italienska samhället är dåligt på att ta hand om sina medborgare, är italienarna bra på att ta hand om varandra.
Samhällsekonomiskt är det bättre att unga människor flyttar hemifrån tidigt. Varje självständig individ sätter igång ett litet ekonomiskt kretslopp som ökar tillväxten. En orsak till att Italien har svårt att komma ur sin djupa ekonomiska svacka är faktiskt att det tar så lång tid för unga människor att börja ett eget liv. Vi har vant oss vid att se allt utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Det som är bra för tillväxten är bra för oss. Men är det verkligen hela sanningen?
Förändrade förutsättningar
Norra och södra Europa fungerar på helt olika sätt. Det går inte att pracka på människor en livsstil som är främmande för dem. Var och en, ensam i sin lilla lägenhet, är inte Italiens melodi. Att bo hemma länge är ingen nyhet. Italiensk barnuppfostran går mer ut på att hålla kvar, än på att släppa taget. Nu har dessutom samhället förändrats, så att 30 har blivit det nya 20. Man är helt enkelt barn och ungdom längre.
LÄS MER: Fiona har varit hemlös i sex år
Danilos mammas generation gifte sig och flyttade hemifrån i tjugoårsåldern. Det var goda tider i Italien och billigt att hyra eller köpa lägenhet. Nu är det dåliga tider och boendekostnaderna är höga. Medellivslängden har också höjts. Egentligen är det alltså precis som vanligt, bara framflyttat.
En klok kvinna jag möter säger att de som drar det kortaste strået i dessa situationen ändå alltid är de vuxna barnen, eftersom de inte mognar. Men de blir lyhörda för andras behov och det täta familjelivet förbättrar kontakten mellan generationerna.
När jag frågade Danilo i vårt inslag om han tror att han kommer att få dåligt samvete den dag han flyttar hemifrån, svarade han ja. Men han tillade:
”Lyckligtvis är vi tre syskon.* Tillsammans kommer vi att se till att mamma får det bra och att ingenting kommer att fattas henne.”
Men ger och man tar och man får tillbaka. I Sverige förhåller vi oss ganska rationellt till varandra och våra familjer. Vi vaktar noga på att allt ska vara rättvist. Om jag har gjort en sak för dig, måste du göra en annan för mig. Men det finns olika sätt att ”betala tillbaka”. Ett kan vara omtanke och närvaro. Att försöka ”stå ut” med varandra, trots att man är i olika åldrar.
Så skulle en italienare inte säga.
*Danilo har två syskon som bor med sin pappa på Sicilien.
Se Korrespondenterna om bostadskrisens Europa i SVT PLAY och i kväll på SVT2 20.00