Det var 2014 som Anders Kompass överlämnade en rapport om en FN-styrkas övergrepp på unga pojkar i Centralafrikanska republiken till franska åklagare. Han stängdes först av från sin tjänst, sedan FN menat att han brutit mot interna regler, men fick sedan rätt.
Att fler övergrepp nu uppdagas, menar han, kan tolkas som ett efterspel till hans eget offentliggörande. När världen fördömde övergreppen tvingades FN agera och fler instanser – däribland människorättsgrupper och media – har nu ögonen på utvecklingen.
Offren vågar berätta
– Det positiva mitt i det hemska är att FN nu tar det på allvar. Nu vågar också offren rapportera.
I mars i år antog FN:s säkerhetsråd en resolution om nolltolerans mot övergrepp, som bland annat innebär att personal som misstänks för att ha begått övergrepp tas ur tjänst under utredningens gång. Om de befinns skyldiga skickas de hem där rättsliga påföljder väntar.
– Nu betonar man också vikten av att offren, framför allt kvinnor och barn, så ska få läkarvård och stöd.
Nya rapporter varannan dag
Samtidigt kommer nu rapporter om nya övergrepp.
– Jag har haft det här jobbet i Genève i sju år. Jag har aldrig sett något liknande. Tre till fyra gånger per vecka kommer rapporter från de olika FN-fredsmissionerna. Det är länder som Elfenbenskusten, Sudan, Sydsudan och Demokratiska republiken Kongo där sexuella övergrepp begås av FN-anställda, soldater framför allt.
Anders Kompass pekar på vikten av att nolltoleransen verkligen upprätthålls, att brotten verkligen lyfts fram i ljuset och får konsekvenser, att den enskilde straffas men också att hemländerna själva inser att det innebär dålig publicitet om dess medborgare begår övergrepp i egenskap av representanter för samfundet.
”Hungriga gör vad som helst för mat”
Moralen ensam är inte fog nog mot detta?
– Nej, och vi pratar om personal och soldater som kommer från många olika länder, med olika rättssystem och kvinnosyn. Men den allvarligaste aspekten är kanske att man kommer i en maktposition. De länder där soldaterna är stationerade i är de fattigaste i världen. Där pågår fortfarande inbördeskrig och oroligheter. Det blir en enorm maktskillnad mellan den som är i uniform och har ett gevär och en lön, och de som inte har någonting och är hungriga; barn som är beredda att göra vad som helst för mat.