Anna träffar sina arbetskamrater då och då när det är kontorsdag, men annars sköts kontakterna mest online. Det har ordnats några utekvällar på jobbet, men det har sällan varit möjligt för Anna, som är småbarnsmamma, att hänga med på kvällstid.

– De flesta av jobbarkompisarna har inte barn, så vi har lite olika livssituationer, säger Anna.

Hur har du gjort för att hitta vänner i Stockholm?

– Jag har följt grupper och diskussioner på Facebook. Sen pluggar jag också svenska, så att jag lättare kan prata med människor om det uppstår en lämplig situation. Men det känns som att jag inte riktigt har kunnandet, inte vet var jag ska leta för att hitta vänner.

Anna deltog i ett barnevenemang som hon tyckte var trevligt, men de andra föräldrarna verkade redan känna varandra.

– Jag kände mig lite utanför och det var svårt att börja prata med folk eftersom jag ibland är ganska blyg också.

”I ett nytt land börjar du från noll”

– I Finland var det förstås lättare att skapa relationer, när man hade bott där hela livet och relationerna hade formats under en längre tid. När du flyttar till ett nytt land, så börjar du från noll, konstaterar Anna.

Anna är gift och har ett barn, så helt ensam är hon inte, men hon har märkt att andra som har flyttat till Sverige för att jobba kan vara mycket mer utsatta.

– Några tillbringar sin tid mest på egen hand. De jobbar och går sen hem, där de är ensamma. Det är ett fenomen som jag lagt märke till. Det vore bra om arbetsgivare som anställer folk från andra länder såg till att det finns möjligheter att skapa nätverk och erbjöd några fritidsaktiviteter.

”Svenskar är sociala”

– Jag har märkt att svenskarna är ganska sociala och gärna träffar varandra på fritiden. Jag är inte ute efter att festa, men det vore trevligt att ha vänner som man kunde umgås med på ett avspänt sätt eller kanske gå på gym tillsammans. Att utbyta livserfarenheter med någon och vidga sin syn på livet.