Under 1800 och 1900-talet var Svenska kyrkan i egenskap av statskyrka en central aktör i samhället. I norra Sverige hjälpte Svenska kyrkan staten att tvångsförsvenska finskpråkiga personer, säger Svenska Tornedalingars riksförbunds verksamhetsledare Maja Mella.

– Om man ser på rasbiologiska metoder som skallmätning så var det ofta präster, lärare och andra högt uppsatta män som bistod staten med såna saker.

Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén medger att kyrkan har ett mörkt förflutet.

– Sverige har haft svårt att göra upp med sitt koloniala förflutna. Det är lättare att uttala sig om andra länders koloniala förflutna än sitt eget, säger Antje och fortsätter.

– Prästerna hade hand om folkbokföringen och kunde ge tillgång till rasbiologer att träffa barn som de kunde göra skallmätningar på.

Tvingades prata svenska 

Skolinternaten avskärmade finskspråkiga barn från deras eget språk och kultur, och prästen var central i utformningen av skolundervisningen. Arbetsstugorna leddes ofta av företrädare för kyrkan.

– På sin höjd fanns det 17 arbetsstugor uppe i norr, och av de låg 14 i områden där det talades finska eller meänkieli, säger Maja Mella och fortsätter.

– De var betydelsefulla i försvenskningsprocessen. Alla tvingades prata svenska.

”Djupa sår som finns kvar”

Svenska kyrkan väljer nu att skänka 50 000 kronor till tornedalingarna och Met Nuoret för att man ska kunna fortsätta med intervjuer som i rapporten som lämnades in till Alice Bah Kuhnke. Målet är en sanningskommission som ska ta upp förtrycket och tvångsförsvenskningen av finskspråkiga i norr.

– Har man blivit skambelagd för sitt språk och kultur i barndomen, så följer det med in i vuxen ålder. De djupa såren överförs ofta till barnen, säger Antje Jackelén och fortsätter.

– De som borde haft rösten då måste få den nu. Det får inte vara någon annan som tar sig rätt att tolka den processen, utan nu är det dags för oss att lyssna.