Den 27 oktober 2018 går 46-årige Robert Bowers in i en synagoga i Pittsburgh, USA, och dödar 22 personer och skadar 6. Innan dådet har han postat antisemitiska budskap på nätet. I media har skjutningen beskrivits på många sätt; våldsdåd, dödsskjutning, terrorhandling och hatbrott med antisemitiska motiv. Så vad gäller?
Det finns ingen global definition av begreppet terrorism, och det gör det komplext, menar Karin Creutz, forskare i islamism, extremism och nationalism vid Helsingfors universitet.
– Terrorism är ett fenomen vars definition det inte råder konsensus om. De direkta offren är inte målet i sig, syftet är att skapa och sprida skräck hos en viss grupp människor. Dådet är på så sätt symboliskt. För att ett dåd ska klassas som terrorism måste det finnas en politisk målsättning.
Hur mycket spelar fördomar in i hur olika våldsdåd beskrivs?
– Det spelar såklart stor roll. I Europa är den stereotypa terroristen idag en person som inspireras av eller är medlem i en rörelse som IS eller al-Qaida. För några decennier sedan var det en medlem i någon separatiströrelse, och före det radikala politiska grupper på både höger- och vänsterkanten.
Vilka är de vanligaste missuppfattningarna om terrorism?
– Att terrorismen skulle ha kommit till Europa i och med invandringen, särskilt med grupperna av muslimska invandrare är naturligtvis helt fel. Politisk terrorism har länge varit ett sätt för höger- och vänsterextrema politiska grupper att sätta sig upp mot statsmakten. Ett exempel på detta är Bader Meinhof-ligan som på 70-talet ägnade sig åt terrorism, då var klasskampen i fokus.
Vilka blir konsekvenserna av att begreppet terrorism är mångsidigt?
– Det är komplicerat. När vi simplifierar, politiserar och laddar ett begrepp som terrorism med värde så betyder det till slut ingenting längre. Syftet med ett begrepp eller en definition är ju att förklara något, men då ett begrepp tappar sin förklaringskraft och blir en emotionell fråga lyckas vi inte mer tolka och förstå världen som annat än de bilder som vi har målat upp för oss själva, säger Karin Creutz.