I de flesta EU-länder är kalhyggesbruk ovanligt. Där används hyggesfri avverkning så att man inte fäller alla träd över stora ytor utan avverkar enstaka som vuxit färdigt. I Sverige däremot gäller kalhyggesbruk i 97 procent av fallen enligt Skogsstyrelsen.
– Jag ångrar att jag inte drev på mer och det tror jag många som jobbar i skogsnäringen känner i dag. Att vi har tappat 50 år. Vi skulle ha jobbat med nya alternativ till kalhyggen, för kalhyggesbruket är ju en artonhundratalsmetod, säger den före detta skogsbolagschefen Leif Öster i Slaget om skogen fortsätter i SVTplay.
Skrämsel för skräpskogar
Kalhyggesbruket är effektivt och passar bra för massaindustrin eftersom både gallringar och slutavverkningen ger mycket klenvirke till papper. Många chefer på skogsbolag och skogsmyndigheter försvarar därför kalhyggesbruket.
De har dessutom fått höra under sin utbildning på Skogshögskolan hur illa det var med ”skräpskogarna” för 100 år sedan. De som ”bländades” – en metod som innebär att alla stora träd plockades bort och att det blev allt klenare träd i skogarna eftersom de med bäst gener inte fröade av sig till nya plantor. Det finns en oro att dagens hyggesfria metoder är lika dåliga.
Alla känner alla bland skogscheferna
Men i andra länder har forskningen om det hyggesfria gått vidare. Finska studier slår fast att det kan vara mer lönsamt för skogsägarna och dessutom vara bättre för klimatet och hotade arter. Nu visar dessutom svensk forskning att det verkar som att Skogshögskolan (numer fakulteten för skogsvetenskap SLU) stöpt skogsbolagscheferna i samma form.
– Det finns ett sätt att se på skogsbruket som kommer via utbildningssystemet. När man kommer ut i arbetslivet så finns den här identiteten och kulturen kvar. Alla känner alla och det är enklast om du använder dig av konventionella metoder, säger hållbarhetsforskaren Sara Brogaard vid Lunds universitet.
Hon har undersökt varför motståndet mot hyggesfritt är så stort i den svenska skogsindustrin.
– De flesta som gått på Skogshögskolan ser skogsbruket som ett intensivt brukat system, nästan som ett skogsplantage. Då är det svårt att ta till sig nya idéer, enligt Sara Brogaard.
Behövs mer konkurrens inom skogsutbildningen
Den skogsbruksnära forskningen i Sverige bedrivs främst vid Sveriges lantbruksuniversitet och forskningsinstitutet Skogforsk. En betydande del av forskningen bekostas av branschen.
Den gamla skogsbolagschefen Leif Öster efterlyser fler skogsutbildningar vid olika lärosäten för att släppa fram nya idéer och mer fristående forskning. För det finns många intressen i den svenska skogen, och massaindustrin är ett av de som länge vägt tyngst. Men frågan är om inte alla blåbärsplockare, hotade arter och sommarstugeägare skulle få mer att säga till om?
Ett stort antal miljöorganisationer samlade för tre år sedan in 45 000 namnunderskrifter för att statliga Sveaskog skulle styras bort från kalhyggen. De lämnade namninsamlingen till den då ansvarige ministern Ibrahim Baylan (S), men ingeting hände. När en liknande namninsamling gjordes i Finland blev effekten att det statliga finska skogsbolaget nu kör 25 procent hyggesfritt.
EU-kommissionen är inte heller nöjd med det svenska skogsbruket eftersom det inte rimmar med klimatmål och löften om biologisk mångfald. Det kan dessutom vara mer värt ekonomiskt att låta skogar stå kvar för naturturismens skull än vad man får för virket visar studier.
Frågan är om det inte är dags för mer fri konkurrens mellan alla olika skogsintressen? En sak är i alla fall klar – Slaget om skogen fortsätter.
