– Det har funnits så många olika teorier om varför fåglar flyger i V-formation. En teori är att ”ju fler desto bättre, om en rovfågel attackerar så kan jag klara mig”. En annan teori är att fågeln längst fram är bättre på att navigera än de andra, säger forskaren Steve Portugal på London Royal Veterinary College.

Ingen av dessa teorier verkar dock stämma. Om man får tro en ny forskningsstudie som nu publiceras i tidskriften Nature så handlar det om en mycket avancerad anpassning till luftströmmarna.

Som tävlingscyklister

– Den mest seglivade teorin är att fåglarna sparar energi när de flyger i V-formation, ungefär som när täclingscyklister slipper onödigt luftmotstånd genom att cykla i klunga, säger Steve Portugal som också är en av författarna bakom den nya studien.

Enligt den teorin får frontfågeln slita allra mest och fungerar som ett lok för resten av fåglarna i det flygande ”tåget”.

Problemet med denna teori är att luftvirvlarna som bildas bakom en fågel är väldigt oförutsägbara, det har varit svårt att tänka sig hur fåglarna skulle kunna bemästra dessa luftströmmar för att surfa på luftvågorna. Positionen där man drabbas av en nedåtgående vindström ligger väldigt nära positionen för en uppvind.

Elektronisk utrustning avslöjade smart flax

Gruppen med brittiska forskare satte därför elektronisk mätutrustning på en grupp sällsynta Ibisfåglar, för att se precis hur de anpassar flygstil och position när de flyger i V-formation, en så kallad fylking.

– De första intressanta resultaten vi fick fram visade att fåglarna placerade sig i formationen exakt i enlighet med aerodynamikens lagar. Det betyder att de valde exakt den punkt där de fick fördel av en uppvind från fågeln framför.

Men för att vingarna ska dra nytta av luftströmmen i olika positioner så flaxar fåglarna olika beroende på exakt var de befinner sig i formationen. Med en för forskarna förvånansvärt stor precision, ”så stor att ingen trodde det var möjligt tidigare”, säger Steve Portugal.

Snett bakom en annan fågeln gäller det att flaxa exakt samtidigt. Mer rakt bakom gäller det att flaxa upp när fågeln framför flaxar ner.

Betydande för flygutvecklingen

– Den här forskningen kan få stora konsekvenser. Flygplansutvecklare försöker förstå hur fåglar kan flyga så nära varandra och dra fördel av varandras uppvind. De vill göra samma sak med sina flygplan, och förstå den metod som fåglarna sedan urminnes tider lyckas med på ren intuition, säger Steve Portugal.