I historieböckerna är Djingis khan mest känd för att vara den som skapade det största rike världen skådat. Från Kina i öster till Ryssland, Mellanöstern och en bra bit av Europa i väster.

Men vad som fick dessa omvittnat skickliga, men grymma, krigare att erövra nästan hälften av den då kända världen från hästryggen är omtvistat. Mongolerna dök liksom bara upp, som från ingenstans.

Väderomslag

I jakt på en möjlig förklaring har amerikanska forskare nu studerat årsringar på träd i de mongoliska Khangai-bergen. På så vis har de lyckats kartlägga alla regn- och torkperioder från år 658 och framåt.

Det visar sig att åren före det stora mongoliska väldet, i slutet av 1100-talet, var extremt torra.

Men sen, mellan åren 1211 och 1225, upplevde regionen den varmaste och blötaste perioden på flera hundra år. Det vill säga under exakt samma period som Djingis Khan lyckades ena stammarna på den mongoliska stäppen och påbörja rikets expansion.

Djurexplosion

Det varma, fuktiga klimatet borde ha gjort att stäppen fylldes av saftigt gräs, resonerar forskarna. Det, i sin tur, borde ha resulterat i en kraftig ökning av antalet husdjur som får, getter och jakar. För att inte tala om bete till de tusentals hästar som utgjorde kärnan i den mongoliska armén.

-Det var nog inte den enda anledningen, men det borde ha utgjort nästintill ideala förhållanden för en karismatisk ledare att utveckla en armé och koncentrera makten, säger Amy Hessl vid Virginia University, en av forskarna bakom studien.

Djingis khan dog år 1227. Men hans fyra söner och barnbarn, däribland Kublai khan, fortsatte att erövra och plundra ända till dess att det vidsträckta riket inte gick att hålla ihop längre.

I dag behöver vi inte frukta en mongolisk invasionsarmé lika mycket. Regionen upplever återigen en torr period, antagligen beroende på klimatuppvärmningen. Nomadstammarna överger stäppen och söker sig in till städerna i stället.

Studien publiceras i Pnas.