– De hamnar ofta i ledarpositioner senare i karriären. Därför är det superviktigt att de inte har med sig en skev bild av hur en arbetsplats fungerar från början, det kan prägla samhället i framtiden, säger Inger Ehn Knobblock, doktorandansvarig på fackförbundet ST.
Att vara forskarstudent innebär att viga fyra år av sitt liv till att forska i ett specialområde på högskolenivå, till hjälp har de en eller flera handledare. Efter forskarstudierna är det inte alltid klart vad som händer. Vissa fortsätter att forska medan många andra söker jobb utanför högskolorna, och ofta når de höga positioner i samhället.
Känner oro
Men en fjärdedel av forskarstudenterna känner oro för sin mentala hälsa, visar en global enkätundersökning med fler än 5.000 studenter som Nature har gjort. Mer än var tionde forskarstudent eller doktorand har sökt hjälp för ångest eller depression, enligt undersökningen.
I den senaste nationella undersökningen i Sverige, Doktorandspegeln från 2016, uppgav en majoritet att de upplevt stress i hög eller mycket hög grad.
Bilden bekräftas av svenska fackförbund, vars uppgift är att ta tillvara forskarstudenternas intresse.
– Det har mycket med arbetsmiljön att göra, det är väldigt höga krav med mål som kan vara svåra att överskåda och för många är det inte tydligt vad som förväntas av en, säger Anna Ilar, ordförande för doktorandföreningen vid förbundet Sveriges universitetslärare och forskare (SULF).
Bluffsyndrom
Många i Natures undersökning vittnar också om att de bär på en känsla att inte förtjäna sin plats, att tvivla starkt på sina färdigheter och bara gå runt och vänta på att bli avslöjad, så kallat bluffsyndrom.
– Det är absolut väldigt vanligt, man tror att man inte är tillräckligt bra och att man snart kommer bli upptäckt, säger Anna Ilar.
– Det leder till massa tvivel, att man kanske ligger vaken på nätterna och känner sig väldigt otrygg. Det kan också göra att man presterar sämre för att man har intalat sig att man inte klarar av uppgiften så bra, säger Inger Ehn Knobblock, tidigare forskare och numera doktorandansvarig på fackförbundet ST.
Att känna sig som en bluff kan leda till att många jobbar över för att kompensera känslan av otillräcklighet och exempelvis strunta i att ta semester.
– Vi vet också att många jobbar fastän de borde sjukskriva sig, säger Anna Ilar.
Frånvarande ledare
Bristande ledarskap kan också vara en orsak till att forskarstudenterna mår dåligt. En fjärdedel av doktoranderna i Natures enkätundersökning skulle vilja byta handledare. I den svenska undersökningen uppger en lika stor andel att bristande handledning har hindrat deras forskning.
Trots allt detta uppger en stor majoritet av forskarstudenterna i både den svenska och globala enkäten att de inte skulle vilja byta bana.
– Jag är inte förvånad över det. De är ofta väldigt passionerade personer som gillar att grotta ner sig. Men jag tror inte någon skulle räcka upp handen och säga att de inte haft några bekymmer, säger Inger Ehn Knobblock.
Enligt Inger Ehn Knobblock och Anna Ilar ser det ändå ganska bra ut i Sverige, och det görs mycket för att förbättra forskarstudenternas psykosociala arbetsmiljö.
– Det pågår många utbildningar på universiteten för att hjälpa doktorander att inte må dåligt, säger Inger Ehn Knobblock.
Vad får det för effekter om forskarstudenterna mår dåligt?
– Vi vill ju kunna fatta beslut på vetenskapliga grunder i samhället och merparten av all forskning på våra universitet görs av doktorander. Ju bättre de har det, desto mer kvalitet kommer vi få i forskningsresultaten, säger Inger Ehn Knobblock.