Den europeiska rymdorganisationen ESA:s programdesignchef Markus Landgraf är optimistisk.
– Vi är rätt väl förberedda, bland annat för att det finns så mycket hårdvara kvar. Markanläggningar, raketstartramper och sånt. Vi är ungefär i det läget amerikaner och ryssar var 1965, några år från bemannade flygningar.
– Men det blir ingen kopia. Mycket har ändrats också. Prestige spelar fortfarande en roll men det är mer fokus på nytta nu, säger han.
USA vill tillbaka om fem år
I grova drag är planen denna:
Först byggs en rymdstation i omloppsbana runt månen. Den blir betydligt mindre än dagens internationella rymdstation (ISS) runt jorden. Månstationen ska fungera som omstigningsplats. Astronauter kommer dit och byter till månlandare som tar ner dem till ytan där de stannar några dagar. I Europa byggs delar av de nya måntransportmedlen.
USA:s regering har sagt att man vill vara tillbaka med människor på månen om fem år, 2024. Men de flesta amerikanska presidenter har vid något tillfälle lovat sådana satsningar, och sedan har inte kongressen beviljat de anslag som NASA sagt att man behöver.
ESA:s avdelningschef för robotik och framtidsprojekt, Philippe Schoonjans, beskriver en planerad månbas längre fram i tiden, där människor ska kunna leva.
– Månen är som ett museum orört sedan miljarder år. Amerikanerna flög till månens ekvator, vi ska besöka månens sydpol för forskarna säger att det finns vatten där. Med vatten och måndamm kan vi göra bränsle.
3D-printer ska användas
Det är inte människor som ska bygga månbasen:
– Det blir alldeles för dyrt att skicka folk med material och verktyg för att bygga på månen. Men om vi skickar en 3D-printer som använder månsten, regolit, så bygger den upp basen lager för lager. Solen ger energin och som biprodukt får vi dessutom syre, säger Tommaso Ghidini, ESA:s avdelningschef för strukturer och material.
Hans folk har skapat ett testmaterial med samma egenskaper och innehåll som måndamm och -sten. Apollo-proverna lärde oss månens geologi. Men något kan ju gå sönder under bygget.
– Vi måste vara förberedda på det, så vi konstruerar ett system med redundans, alltså överskott. Då kan det köra vidare även om något går sönder, säger Ghidini.
”Vet redan vilken nytta USA hade”
Många har genom åren undrat till vilken nytta detta sker, och om vi inte har nog med problem på jorden. Landgraf svarar så här:
– Vad gäller nytta vet vi ju redan vilken nytta USA hade. I mitten på 70-talet hade de skaffat sig en helt ny teknologi, och Silicon Valley grundades av folk som jobbat med Apollo eller inspirerats av det.
– Idén att man måste lösa alla andra problem först innan man åker till rymden bortser från en punkt: komplexa problem kan inte lösas ett i taget. Det handlar ju inte om att sluta betala bistånd för att flyga till månen. Jag tycker att frågan “måste vi inte föda alla hungriga innan vi flyger till månen” är lite orättvis. Komplexa frågor kräver komplexa svar, säger Landgraf.
En europé om ”tio år”
USA förbereder en återkomst, Kina är också på banan. Indien gör obemannade försök. När blir det en europé på månytan då?
Landgraf och Schoonjans säger båda “om kanske 10 år”.
Och en bemannad resa till Mars, som många drömmer om, ligger betydligt längre fram i tiden. En sådan resa är oerhört mycket dyrare och mer riskabel för en besättning.