– Den mänskliga klimatuppvärmningen kan vara det som får bägaren att rinna över, säger Örjan Gustafsson, professor i biogeokemi vid Stockholms universitet.
Isbrytaren Oden får aldrig sommarlov. Under vintern är fartyget stationerat i Luleå och bryter is i Bottenviken. Nu ligger Oden vid den solindränkta Orientkajen i Köpenhamn – fullpackad med forskningsutrustning och redo för att ge sig iväg på en närmare 100 dagar lång expedition i den otillgängliga och svåråtkomliga östsibiriska arktiska oceanen.
– Det är nog den största svenska polarexpeditionen någonsin, säger Örjan Gustafsson, en av två forskningsledare på expeditionen.
Fruset landskap
Att det sipprar upp metan över stora områden i Arktis kunde hans forskargrupp i samarbete med ryska forskare påvisa redan 2008. Nu söker de efter ett svar på vad som är källan.
Kommer utsläppen från det frusna landskap av torvmossar och tundra – permafrosten – som begravdes när glaciärer smälte och havsnivån steg för drygt 7 000 år sedan? Eller är det fruset metan som nu tinas upp och kan släppas fritt? En tredje hypotes är att metanet kommer från naturgaskällor hundratals meter under havsbotten.
– Den frusna havsbotten har varit som ett lock på platsen, men nu har det börjat tinas upp. För oss är det väldigt viktigt att förstå vad som är källan för att vi ska ha en chans att förutsäga hur de här metanutsläppen kommer att utveckla sig framöver.
Mänsklig påverkan
Osäkerheten kring de framtida halterna av metan i atmosfären är en av utmaningarna för de så kallade klimatmodellerna. Metan har, per molekyl, 20 gånger starkare växthusgaseffekt än det mer vanliga koldioxidet, säger Örjan Gustafsson.
– Kommer metanutsläppen vara långsamt stigande, eller kommer det komma mer abrupt?
Upptiningen av permafrosten i Arktis har i första hand orsakats av naturliga processer över lång tid, men de östsibiriska grundhaven är det område på jordklotet som i nuläget värms upp allra mest av människan.
– Kan den mänskliga påverkan trigga igång naturliga utsläpp utav växthusgaser som förstärker klimatuppvärmningen? En av de största potentialerna för det finns just på havsbotten i den östsibiriska arktiska oceanen, säger Örjan Gustafsson.