Pansardinosaurien levde för 110 miljoner år sedan, i mitten av kritaperioden. På den tiden sträckte sig havet in över Nordamerika och delade kontinenten mitt itu – vilket förklarar varför den nya dinosaurien hittades i marina sediment.

Hela djuret har förts ut en bit till havs sedan det dött, sjunkit ner till havsbottnen och omedelbart bäddats in i sediment innan det hunnit brytas sönder.

Fossilet är därför extremt välbevarat, normalt återstår bara fragmentariska benbitar och tänder som dessutom pressats samman i jordskorpan och förlorat sin ursprungliga form.

LÄS MER: Dinosauriernas släktträd skakas om

Men det nya exemplaret, som hittades i provinsen Alberta i Kanada, har klarat sig undan den typen av processer.

Bespansrade jättar

Forskarna, som beskriver fyndet i Current Biology, konstaterar att det rör sig om en typisk pansardinosaurie eller ankylosaurie. Arten har döpts till Borealopelta markmitchelli.

Pansardinosaurierna var växtätare och fanns på alla kontinenter utom Afrika. Alla var byggda på ungefär samma sätt, med en massiv kropp som var bepansrad med benplattor och ibland försedd med taggar. Huvudet var brett, halsen kort, benen relativt korta. Svansen var lång och muskulös.

De måste ha varit långsamma djur och det är rimligt att anta att bepansringen var till för att skydda dem mot rovdinosaurier. De var visserligen stora djur med en vikt på 0,5 till 6 ton men storleken i sig skulle inte ha skyddat dem mot de största rovdinosaurierna.

Kamouflagefärgad

Fast räckte benplattorna som skydd? Sannolikt inte, att döma av det nyupptäckta fossilet.

Forskarna, som har letts av paleontologen Caleb Brown vid Royal Tyrrell Museum i Alberta, fann, vid närmare granskning av djurets hud, att pigmenten i huden hade bevarats. På djurets ovansida bestod pigmenten av feomelanin, en typ av melanin som ger en rödbrun färg.

LÄS MER: Världens största dinosauriespår har hittats

Däremot kunde de inte finna några liknande pigment på undersidan. De drar slutsatsen att djuret i levande livet var mörkt rödbrun på ryggen, huvudet och sidorna, medan buken bör ha varit vit eller ljust grå.

Detta är typiskt för djur som vill undvika att bli upptäckta. Den mörka ovansidan och ljusa buken gör att djuret flyter samman med den omgivande vegetationen. Fenomenet kallas motskuggning.

Av allt att döma förlitade sig alltså Borealopelta på kamouflage för sin överlevnad – vilket kan förefalla märkligt med tanke på dess bepansring och storlek. Den var 5,5 meter lång och vägde 1,3 ton.

Dödlig fara

I dagens värld är djur av den storleken – noshörningar, elefanter och flodhästar – i princip immuna mot rovdjur. Intressant nog använder sig inte heller någon av dem av motskuggning, eftersom de inte behöver något kamouflage.

Det var annorlunda under kritperioden. När Borealopelta levde delade den sin livsmiljö med väldiga rovdinosaurier, exempelvis Acrocanthosaurus akotensis som vägde drygt 6 ton och bör ha utgjort en dödlig fara för pansardinosaurierna.

Det innebär att förhållandet mellan rovdjur och bytesdjur under kritperioden skiljde sig dramatiskt från dagens värld. I dag finns inga rovdjur som kan hota de största växtätarna, men situationen var annorlunda för 110 miljoner år sedan.

Det nya fossilet ger med andra ord en unik inblick i dåtidens ekosystem som för oss skulle ha tett sig helt främmande.