Stora stjärnor dör med en stor smäll. Först kollapsar de och därefter kommer explosionen. Stjärnan kastar ut nästan hela sitt innandöme i en så kraftig smäll att den lyser starkare än alla andra stjärnor i sin galax. Det är det som kallas en supernova.

År 1987 dök det upp en sådan i vår granngalax Det stora Magellanska molnet. Sedan dess har världens alla astrofysiker suttit på första parkett och sett på när supernovan utvecklas.

Kunde ses med blotta ögat

– Det är den mest välstuderade supernovan någonsin, och den enda supernova man har kunnat se med blotta ögat sedan 1600-talet, säger Claes Fransson som är astrofysiker vid Stockholms universitet.

Supernovor lämnar alltid efter sig en liten extremt kompakt rest. Den kan antingen utvecklas till ett svart hål eller en så kallad neutronstjärna. En sådan stjärna består av extremt hårt packade neutroner. Den är het och värmer upp gasen och stoftet som omger den. Men fram till idag har man inte lyckats hitta den här supernovans döda stjärnrest.

Förra året gjorde det rymdbaserade James Webb-teleskopet mätningar på den då 36-åriga supernovan. Josefin Larsson, som är astrofysiker på Kungliga Tekniska Högskolan, har tillsammans med Claes Fransson varit med att analysera resultatet som publiceras i veckans Science.

Argon avslöjade positionen

– Vi ser de första tydliga bevisen för neutronstjärnan i centrum av systemet, säger hon.

Det är framför allt strålning från joniserad argon som avslöjar neutronstjärnans position.

– Det är ämnen som bildas precis efter explosionen. Den snabba chockvågen hettar upp materien och förbränner den till tunga grundämnen som argon och svavel, säger Claes Fransson.

Spela klippet ovan för att se hur supernovan i Det stora Magellanska molnet har utvecklats över tid.