När galaxer kommer för nära varandra dras de in i en allt tätare dans för att till slut smälta samman. Susanne Aalto är professor i radioastronomi vid Chalmers tekniska högskola och forskar om hur de våldsamma kosmiska mötena får nya stjärnor att tändas och gör svarta hål hungriga.
– När galaxer krockar så sliter de gas och stoft från varandra, säger Susanne Aalto.
Galaktisk seriekrock
Det utkastade materialet kan pressas samman och bildar då en så kallad chockfront, ungefär som när snö plogas ihop till en hård snövall. I James Webb-teleskopets bild av Stephans kvintett kan man tydligt se en sådan röd lysande chockfront. Den är orsakad av tre galaxer som är inblandade i en seriekrock, 300 miljoner ljusår bort.
– På bilden är chockfronten knotig och full av struktur. Jag fick en slags navelsträngkänsla när jag först såg den, säger Susanne Aalto som har tolkat bilden för SVT.
Nytända stjärnor lyser
I den sammanpressade chockfronten är tätheten så hög att stjärnor bildas och Webb-teleskopet kan se hur de nytända stjärnorna lyser upp i blått, orange och guld.
– Förut har det här området sett helt slätt ut. Men med de här fantastiska nya bilderna kan vi se beståndsdelarna och det är väldigt viktigt för att vi ska förstå de här skeendena fysikaliskt, säger Susanne Aalto.
Webb-teleskopet är ett infrarött teleskop, till skillnad från Hubbleteleskopet som observerar i synligt ljus. Infrarött ljus består av mer långvågigt ljus, vilket gör att det kan tränga igenom gas och stoft som det mer kortvågiga synliga ljuset inte kan. Därför kan Webb-teleskopet kika in i de stora gasmolnen där nya stjärnor tänds.
Avlägsna galaxer överallt
Dessutom kan man med infrarött ljus se mycket längre ut i universum än vad man kan med optiska teleskop. När man tittar på Webb-teleskopets bild av Stephans kvintett och zoomar in i bilden kan man se att hela bakgrunden är full av små avlägsna galaxer i alla möjliga former.
– Så rikt universum måste vara när det är fullt av galaxer överallt. Det är fantastiskt, säger Susanne Aalto.
Spela videon för att se hur Webb-teleskopet också avslöjar omgivningen runt ett supermassivt svart hål och hur en galaxkrock kan kasta ut enskilda stjärnor i den intergalatiska rymden.
Se också Vetenskapens värld – Bilderna från superteleskopet måndagen den 12/9 20.00 i SVT2 eller på SVT Play från och med söndag.
Stephans kvintett
Gruppen upptäcktes av den franska astronomen Edouard Stephan 1877.
De fyra galaxerna till höger i bild ligger 290 ljusår bort och är sammanbundna av gravitationen. Galaxen längst ner verkar dock inte vara lika inblandad i kollisionen som de andra tre.
Galaxen till vänster ligger mycket närmare oss, 40 miljoner ljusår bort.
Webb-teleskopet har två olika instrument ombord som har tagit bilder av Stephans kvintett: NIRCam och MIRI.
I videon ovan visas två olika bilder. Den ena är en komposit-bild av både NIRCam och MIRI. Den andra är en ren MIRI-bild.
MIRI kan se i lite längre våglängder än NIRCam och är därför bättre på att se igenom stoft och gas. Det gör att det supermassiva svarta hålet i den översta galaxen framträder mycket tydligare i MIRI bilden än i NIRCam bilden.
Det svarta hålet har en massa som är 24 miljoner gånger större än vår egen sol.
Källa: Webb Space Telescope
