Idag förekommer det att förpackningar gjorda av olika plastmaterial mixas när de återvinns till ny plast. Blandningen gör att det återvunna materialet får för låg kvalitet för att kunna användas till nya plastförpackningar, vilket innebär att återvinningen inte leder till någon minskning av fossilkrävande plastproduktion.

– Nyproduktion av plast är en stor källa till växthusgaser. Får vi mindre plast i kretsloppet leder det även till mindre fossila utsläpp när plasten bränns i slutändan, säger miljöanalytikern Tomas Ekvall.

Han är en av forskarna bakom rapporten från IVL Svenska miljöinstitutet som har jämfört hur olika sätt att hantera plastförpackningsavfall påverkar klimatutsläppen. Rapporten är gjord i samarbete med Svensk plaståtervinning.

Se alternativen som forskarna jämfört i videon ovan. 

Strängare EU-regler på väg

I Sverige har vi teknik och kapacitet för att separera ut olika plastsorter från insamlat förpackningsavfall, men incitamenten för att göra det är för små, enligt forskarna. Sverige har mål för hur mycket plastförpackningar som ska återvinnas, men det finns inget mål för kvaliteten på det återvunna materialet. Det gynnar mindre klimatsmarta lösningar, menar forskarna.

Lönar sig att sortera ut plasten

Naturvårdsverkets plastexpert Åsa Stenmarck håller i stora drag med om rapportens slutsatser och säger att strängare EU-regler kring materialåtervinning kommer att införas 2026. Men enligt henne är det största hindret för en klimateffektiv återvinning inte regelverket, utan något vi själva kan påverka.

– Vi får in för lite plast till återvinningsstationerna, det slängs för mycket plastförpackningar i brännbart.

Det leder till för små flöden av enskilda plastsorter för att den välsorterade plasten ska bli intressant att köpa, enligt Åsa Stenmarck. 

– Tillverkarna behöver stora flöden för att våga satsa. Så det lönar sig verkligen att sortera ut plasten.