När hanar av arten ringsvanslemur vill locka till sig en partner, gnuggar de svansen mot luktkörtlar som finns i deras handleder. Då utsöndras feromoner, en typ av doftsubstans som kan användas som ett ”kemiskt språk”, med en blommig fruktdoft. Genom att vifta med svansen sprids doften i luften och attraherar förhoppningsvis en hona i närheten.
Uppmärksammas mer under parningssäsongen
Forskarna vid University of Tokyo jämförde lemurernas beteende under och efter parningssäsongen och kunde se att honorna gav hanarnas luktutsöndringar mer uppmärksamhet när det närmade sig parning. Då luktade de under längre tid, och oftare på hanarnas doft.
Man såg också att det framförallt är de yngre lemurerna som har det här beteendet. De äldre honorna som inte längre kan få ungar visade inget större intresse för saken, och det stärker forskarnas teori om att det här är ett fenomen som har med uppvaktning och reproduktion att göra.
En specifik sammansättning krävs
Tre kemiska komponenter utgör basen för feromonerna, och alla tre är tvungna att finnas med i ekvationen för att honorna ska bli intresserade. När honorna i studien exponerades för bara en av de tre var intresset från dem betydligt mindre.
Nivåerna av de här ämnena ökar också under parningssäsongen, vilket ytterligare stärker tesen om dess betydelse för uppvaktningsproceduren hos ringsvanslemurer.
Osäkert om det påverkar det sexuella beteendet
Det forskarna ännu inte lyckats utröna är huruvida lemurernas doftutsöndring leder till att de får para sig i större utsträckning, eller om det påverkar deras sexuella beteende.
– Det är ett område för vidare forskning, att fastslå om de här feromonerna påverkar hur ofta de får para sig, säger forskningsledaren Kazushige Touhara, biokemist vid University of Tokyo till tidskriften Current Biology.
Se hur det ser ut när en ringsvanslemur försöker locka till sig honor med sin doft i spelaren ovan.