Experiment på försökspersoner visar att luktcentrum i hjärnan aktiverades när de fick känna doft från smittade personer.
– Lukten är så svag att den knappt går att urskilja, men vi har upptäckt att försökspersoner som får lukta på prover från smittade människor känner aversion mot den smittade. De får också större aktivitet i de delar av hjärnan som hanterar lukt, säger Mats Olsson som är professor i psykologi på Karolinska Institutet.
Reagerar med äckel
Han är intresserad av de beteenden som vi människor har utvecklat genom evolutionen för att undvika att bli sjuka, och det enklaste sättet är att helt enkelt inte komma för nära den som bär på en smittsam sjukdom.
– När vi ser människor som är röda i ansiktet, nyser och snorar, då reagerar vi med äckel och håller oss på avstånd. Men vi ville veta hur bra våra andra sinnen, som lukten, är på att känna igen sjukdom.
Han blev överraskad över att det mänskliga luktsinnet kunde känna lukten av en infektion som pågår i en annans människas kropp, bara några timmar efter att denne blev smittad. Men ändå är det sällan som vi faktiskt upplever lukten, för vem kan beskriva hur en sjuk person luktar?
– Luktsinnet kräver inte tydligt medvetna processer, därför upplever vi inte alla lukter runt omkring oss, men lukterna påverkar ändå vårt beteende, säger Mats Olsson.
Vi tar hand om varandra
Men frågan är om vi blir lika avigt inställda om våra närmaste blir sjuka? Just det har Mats Olsson inte testat men däremot finns det forskning på möss.
– När musungar blir sjuka ser vi att musmamman inte alls är undvikande utan snarare mer omvårdande. Men om hon möter en främmande mus med en inflammation i kroppen så uppvisar hon ett avvisande beteende.
Det finns all anledning att tro att även vi människor blir mer omvårdande gentemot varandra när våra känsliga sinnen fångar upp lukt av sjukdomsprocesser hos våra närmaste.
Men när vi möter främmande människor på bussen eller i livsmedelsaffären som luktar sjukdom, eller ser sjuka ut, så håller vi oss på vår kant, kanske utan att ens vara medveten om det.
Så här gjordes experimentet
En grupp försökspersoner fick en injektion av ett bakterieliknande ämne som triggar igång immunförsvaret, precis på samma sätt som om de blev smittade på riktigt. I några timmar fick de feber och blev trötta, för att därefter tillfriskna igen.
Försökspersonerna fotograferades och fick bära en liten kudde under armen som samlar ihop lukt.
Vid ett annat tillfälle genomgick gruppen samma behandling, men istället för det bakterieliknande ämnet fick de injektioner med vanligt koksalt.
Därefter fick en annan grupp lägga sig i en magnetröntgen som mäter aktiviteter i olika delar av hjärnan. De fick om vart annat känna lukten av friska och smittade personer och titta på ansiktsbilder av friska och smittade personer. Samtidigt svarade de på frågor om hur mycket de gillade personerna på bilderna, och säga hur gärna de skulle vilja umgås med dem.
Sjuka ansikten ogillades mer och sjuka lukter tenderade att minska gillandet ytterligare.
Magnetröntgen visade också att kombinationen bild på sjuk person, och lukt av sjuk person gav ett starkt utslag i de delar av hjärnan som hanterar lukt och syn.
Studien publicerades i veckans PNAS.