– De skapades i ett händelseförlopp som inte går att jämföra med något på jorden, säger Danielle Kallenborn, forskare inom månens geologi vid Imperal College London. Hon har tittat på hur dalgångarna, som även kallas kanjoner, blev till.
Kanjonerna och är både djupare och bredare än Grand Canyon. De stråkar ut från Schrödingerkratern som bildades vid samma tillfälle, för flera miljarder år sen.
Danielle Kallenborn och hennes forskarteam använde data från Nasas rymdsond Lunar Reconnaissance Orbiter för att studera månens yta. Genom att kombinera bilder och höjddata kunde de beräkna hastigheten och energin hos det material som formade kanjonerna. Studien avslöjade att kraften som krävdes var 130 gånger större än all energi i världens kärnvapenarsenal.
– Det är väldigt imponerande och ger oss inblick i de våldsamma processer som formade vår måne, fortsätter Danielle Kallenborn.
Nya möjligheter för framtida månresor
Danielle Kallenborn och hennes kollegor menar att fynden har stor betydelse för Nasas nya månprojekt Artemis, som planerar att skicka astronauter till månens sydpol. Detta eftersom studien visar att området erbjuder goda möjligheter till prover av månens ursprungliga yta. Det innebär att man kan hitta delar av månens berggrund som är nästan lika gamla som månen själv.
– Om man hittar prover av det slaget kan det leda till framsteg inom forskningen på hur månen skapades och utvecklades vilket är spännande, säger Carl Alwmark, geolog vid Lunds universitet.
Paralleller till dinosauriernas öde
Schrödingerkratern är en så kallad ”peak ring”-krater, vilket innebär att kratern har en central upphöjning som bildar en ring i mitten. Detta liknar Chicxulubkratern på jorden som skapades vid det asteroidnedslag som utrotade dinosaurierna. Den är dock svår att studera eftersom den ligger begravd under sediment och hav. Men genom att undersöka Schrödingerkratern kan vi få insikter som även kan tillämpas på Chicxulubkratern på jorden.
– Det är en fascinerande parallell som visar hur studier av månen kan hjälpa oss att förstå vår egen planets historia, säger Carl Alwmark.
Kanjonerna vid Schrödingerkratern
De heter Vallis Schrödinger och Vallis Planck och blev till för cirka 3,8 miljarder år sen av material som kastades ut från Schrödinger-kratern vid en komet- eller asteroidkollision. En krater är en stor, rund grop som bildas vid ett nedslag.
Kanjonerna består av mindre kratrar som är uppradade i linjer och överlappande, vilket ger intrycket av en sammanhängande kanjon.
Liknande dalgångar finns även på jorden och formas då bland annat av erosion vilket kan ta flera miljoner år. Grand Canyon är ett exempel på detta.
Vallis Schrödinger är 270 km lång och 2,7 km djup medan Vallis Planck är 280 km lång och 3,5 km djup. Trots att Grand Canyon på jorden är längre, är månens kanjoner både bredare och djupare.