De allra flesta av de personer som anmäls som försvunna återfinns levande. Det finns idag ungefär 2000 personer försvunna personer i polisens register, men sedan slutet av 80-talet är det fortfarande ett femtiotal kroppar som polisen inte lyckats identifiera.
Med ny DNA-teknik kan bilder av utseendet på dessa personer snart vara möjliga att tas fram. Detta kan hjälpa till vid identifiering av försvunna personer, men även hjälpa polisen i deras arbete att få fast gärningsmän som lämnat DNA efter sig.
– Vi följer naturligtvis forskningsarbetet vad gäller DNA-tekniken med spänning. Och vi tror och hoppas att det här i framtiden kan ge oss ett extra verktyg i vårt utredningsarbete och framför allt i grova våldsbrott, säger Jan Staaf, chef för utredningssektionen vid polisen i Östergötland.
Forskning runt om i världen
Det forskas för fullt på flera håll i världen, och utmaningen är just nu att bli bättre på att veta vilka områden i DNA:t som bestämmer saker som ursprung, ögonfärg och hårfärg, men även att kunna få information om exempelvis längd och ansiktsform.
– När det gäller pigmentering, som idag har att göra med vad man har för hudfärg, ögonfärg och hårfärg, där vet man ganska mycket vilka gener det är som styr, säger Johannes Hedman, specialist vid Nationellt forensiskt centrum.
Enligt Dennis McNevin, forskare vid universitetet i Canberra, Australien, har forskningen på området kommit långt.
– Vi kan just nu med en rimlig nivå av precision förutspå ursprung, ögonfärg och hårfärg, säger han.
Ett amerikanskt företag hävdar att de redan nu kan ta fram en exakt fantombild som även visar ansiktsform, men det finns det ingen forskning som visar, enligt Johannes Hedman.
– Det de säger om ansiktsform och den typen av karaktärer, där finns det i alla fall inga vetenskapliga bevis bakom som är publicerade, säger han.
Ett EU-finansierat projekt ska nu genom forskning förbättra DNA-analyser. Projektet, som kallas Visage, består av universitet och kriminaltekniska laboratorium från åtta olika europeiska länder.
Målet är att polislaboratorium i Europa ska ha användbara metoder inom fyra år. De svenska forskarnas uppgift är att utvärdera metoderna.
– Att testa att de verkligen funkar på riktiga brottsplatsspår och att man får fram information som är säker och användbar som vi kan kommunicera till de utredande poliserna, säger Johannes Hedman.
LÄS MER: SVT-reporter söker sitt ursprung genom DNA
Begränsningar även vid avancerade metoder
Att identifiera en gärningsman kan vara svårt även när rikligt med DNA hittats på en brottsplats. Vid ett dubbelmord i Linköping hittade polisen blod från gärningsmannen på en butterflykniv, och även hårstrån i en mössa längre bort från brottsplatsen.
Mössan och kniven kunde genom en DNA-undersökning kopplas till varandra, men trots detta har någon gärningsman inte kunnat hittas. Polisen hoppas nu att fall som detta ska kunna lösas med bättre fantombilder på gärningsmän, genom mer avancerade analyser.
– Det skulle kunna vara ett genombrott i vår utredning, som nu har pågått i tolv år, säger Jan Staaf.
Även med mer avancerade analyser kommer begränsningar att finnas, menar forskaren Johannes Hedman. Hårfärg kan exempelvis förändras över tid. En person kan ha blont hår vid väldigt ung ålder, mörkare hår i vuxen ålder och vitt eller grått hår ännu senare i livet.
Det kan då vara svårt att identifiera en person utifrån den bild DNA-analysen ger.
–Man kan ju byta hårfärg naturligt, sedan kan man såklart färga håret och ändra sin karaktär frivilligt, så det blir någon form av begränsning, säger Johannes Hedman.
Även polisen är medvetna om begränsningarna.
– En fallgrop är naturligtvis att man stint tittar på den här bilden och utifrån den utesluter massa andra tänkbara personer som skulle kunna vara gärningsman. Att man då tror sig kunna ta en genväg och därför går ifrån det traditionella polisarbetet, säger Jan Staaf.